CITAT (Aqvakul @ 25-09-2010, 19:05)

Vi människor är nog ganska olika. Själv är jag uppfostrad att jobba på även när kroppen inte funkar så bra, och inte fundera så mkt på hur jag mår. Hustrun och barnen lever enligt samma koncept. Sysslolöshet är kanske det jag är mest rädd för, då jag har sett hur den drivit många människor till allt större självupptagenhet
Uppfostran sitter i , har varit likadan själv. Tar det emot ? Då tar vi en Alvedon och så lägger vi i en högre växel.
Sånt KAN vara farligt och man kan hamna i sysslolösheten fortare än kvickt. Har två kompisar som levt så , den ena fick hjärtinfarkt när hon var 45 och den andra gick in i väggen strax efter 50. Den första är numera sjukpensionär och den andra har efter lång sjukperiod gått ner till 75% arbetstid eftersom hon inte klarar mer.
Man ska vara rädd om sig så länge man har sig.