Jodå, det har gått bra även om ingen ägare har lokaliserats. Men med tanke på snaran hon haft runt halsen kanske det var lika bra det...

Hon är fortfarande hos oss men ska inom två veckor flytta till min kära mamma.

Trix har utvecklats nå ENORMT under tiden hon har varit här! Det är först nu när vi vet hur hon kan vara som vi verkligen inser hur dåligt hon faktiskt mådde när hon först kom hit. I början var hon ju helt olidlig, våra stackars kattpojkar blev ju alldeles hunsade.

Även när den värsta aggressionen la sig så var hon tillbakadragen och lättretlig. Men nu, efter ett antal veckor, är hon som en helt ny katt! Efter att lääänge ha funderat och tittat mig djuuuupt i ögonen, och först petat lite med tassen, så vågade hon till slut lägga sig i mitt knä.

Och nu är hon riktigt gosig! Och pojkarna har blivit hennes lekkamrater, de far runt som tokar i lägenheten och har jättekul ihop! På nätterna ligger hon hon övervakar sovrummet med gnistrande mild men bestämd blick... och det är egentligen bara när pojkarna mopsar sig som hon kan ge dem en smäll!