Sliter lite i minnet. Jag hade många negativa namn i skolan, till och med realskolan. I gymnasiet slutade det. Som lärare hette jag Järnis. När jag flyttade övertill medieprogrammet blev det Bengan. Kanske för att jag hade förmånen att umgås med ungdomarna två eller tre dagar i veckan och arbetspass på upp till fyra timmar. En bidragande orsak var nog att arbeta med bild, foto, grafisk formgivning och textkommunikation blev ett personligt förhållande med "halvvoxingar". Det handlade om känslor som skulle utvecklas. Vi jobbade i lag som vänner och jag var ledaren.
|