CITAT (fuchsian @ 22-10-2010, 12:56)

Jag har tänkt på det också, men det blir man inte klok på. Min yngsta syrrans dotter var med och spelade i en hårdrockband under tonåren, hon skrev texter och har även kommit med i radio, men hon skrämde vår mor ordentligt när hon visade sig som hon var. svart hår (blond i natur), vitsminkad ansikte, svart runt ögonen och andra konstiga, svarta grejer och ringar och kedjor över en svart skinn-autfit. senare hörde jag att hon var med satanister och de hade sina seremonier på kyrkogårdar.
Hon var /är? narkoman och nu har hon en son på 3 år. bandet splitrades när en av den dog av en överdos.
Senast jag såg henne så var hon 9 år. ...Fuchsian...
Oj, det där var lite extremt kanske. Tufft för er runtomkring...
Man jag vill verkligen påpeka att man kan definitivt inte dra alla dessa människor över en och samma kam! Alla som har udda klädstil behöver verkligen inte ha ett trassligt liv.
Och det där med klädstil tycker jag inte är något konstigt överhuvudtaget. Vissa vill klä sig i skjorta och kostym, vissa vill klä sig i second hand-fynd och vissa vill klä sig i svarta kläder med dödskallar/nitar/vad det nu kan vara. Det är inget konstigare än så. Man vill visa att man gillar den stilen, visst, varför ska det då vara så konstigt att klä sig så?
En närstående person till mig hade en "mörk" period då hon klädde sig enbart i svarta kläder, färgade håret svart och sminkade sig hårt runt ögonen. Visst kan det uppfattas skrämmande, men det var en fas i hennes liv. Idag har hon utökat garderoben till allehanda roliga färger och färgat håret rött. Ännu en fas. Jag hade tyckt lika mycket om henne oavsett vad för klädstil/hårfärg hon har. På insidan är hon ju samma person ändå.