Jag har annan erfarenhet än Maria i det här fallet. Rötsvampar uppstår i alla snitt, och de får bättre och djupare grepp i stora snitt. Nya snitt upprepar processen och tar mänmgder av energi från trädet för att det då måste bygga upp nya försvar mot nya rötangrepp. Är trädet vitalt har det mycket energi att försvara sig mot att angrepp i snitt snabbt sprider sig, och det är därför träd kan leva med stora skador i flera decennier. Innanför den skadade ved vi ser har trädet byggt upp en rejäl barriär.
Trädet har flera sätt att försvara sig. Det vi ser tydligt är: - grenkragen som växer årsringsvis och vallar över för att först skydda kambium och sildel (tillväxtskiktet och näringsskiktet strax innanför barken). Vid snitt över 10 cm hinner och orkar sällan grenkragen på äpple och päron valla över hela snittytan även om det är trädets önskan. Dessutom skadas ofta grenkragen när stora snitt läggs.
Sedan försvar mot rötan inne i veden, som vi inte ser förrän vi skivar upp trädet: - mellan cellerna i längsled - mellan cellerna i vertikalled (årsringarna) - mellan märgstrålarna (ett ganska starkt skydd) - genom sårved, kallus, som bildas där angrepp uppstår (ett mycket starkt skydd, ungefär som vita blodkroppar...)
Ett träd som har röta i en krongren har alltså satt igång en hel del energi för att försvara sig mot angrepp. Nytt snitt tvingar trädet att lägga ny energi. Eftersom rötsvampar helst rör sig nedåt och in från en gren till äldre gren är det bättre att ha en rötskada ute i grenverket än nära stammen.
För att hjälpa ett träd som har stora snittskador kan man gröngödsla trädet. Då får det mer energi till försvarssystemen och växer snabbare så att grenkragarna sluter om sår snabbare.
Mitt råd till dig Kerstine blir att - lätta den rötsjuka grenen om den bär en massa tung frukt genom att småknipsa längst ute i den fruktbärande veden. Kan göras nu. - gröngödsla trädet, se bl a info på min sajt
--------------------
|