Jag hade en Ciao Piaggio - även kallad 'RÖDA FARAN!!!'.
Det är en riktig stadsmoppe men det sket jag högaktningsfullt i. Den dundrade jag genom skogen med till farsans förtret.

Det var han som fick laga den jämt och ständigt.
Den tog mig dit jag skulle. Tog bensinen slut (vilket den konstigt nog gjorde då & då) så var det bara att trycka på en knapp och börja trampa.
Hivade mopedaset i diket ett par gånger så paps fick hämta hem den. Gasvajern rök titt som tätt. Kan inte förstå varför mopeden envisades med att gå sönder hela tiden.

Jag som körde SÅ försiktigt.
När mina kompisar sålde sina mopeder stod det Tjejkörda i annonserna.
I min annons stod det 'körd av en galning som trots sina vurpor lever och är hel, även mopeden är hel'.

Min paps är så söt & rar.
Fick några svar på annonsen men sålde den sen till grannens grabb. Han avslutade jobbet jag påbörjat. Mopeden kör nu runt i moppehimlen.

Den njuter förmodligen av lugnet.