Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar. Sakta ett underligt strängaspel tonar igenom dess salar. Säg, vadan kväller du, klagande ström, djupt ur de skumma gemaken, du som mig sjunger om natten i dröm, sjunger om natten mig vaken? Vem är den själ som i suck och i ton andas från hemliga strängar, ljuvligt som doften från humlornas bon flyter på gulnande ängar? Somrarna blekna och solar gå ner, timmarna varda mig tunga, rosorna dofta i vissna kvarter, minnena viska och sjunga. Klinga, du klagande strängaspel, sällskap i drömmande salar! Längan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar.
Erik Axel Karlfeldt
|