Hjälp!, Latin... varning för språknörderi Alternativ

[Fny]

Nån som kan latin?
Sitter och grubblar och grubblar och blir bara mer och mer frustrerad... Läroboken (Tidner) lämnar mycket oförklarat... Nån som kan hjälpa mig?

Meningen jag fastnat med är denna:
Iucunda vita urbana poetae valde cara erat.

Iucunda betyder ljuvlig, och borde väl vara f.sing.nom eller ablativ?
Vita betyder ju liv och är väl också f.sing.nom eller ablativ.
Urbana översätter läroboken som stads- och jag tror att även det står i f.sing.nom eller abl.
Poetae kan vara f.sin.gen eller dativ, eller f.pl.nom. Men jag gissar på f.sing.gen...
valde = mycket
cara = kär
erat = 3p.sing. perfekt indikativ (han/hon/det) var

Men jag får inte ihop det! Eftersom Iucunda vita urbana allihop verkar stå i samma form antar jag att de hör ihop, dvs "ljuvliga stadsliv". Om poetae då faktiskt är sing.gen blir det "skaldens ljuvliga stadsliv". Men sen får jag problem. cara förstår jag som fem.sing, och antingen nominativ eller ablativ. Eller vänta lite, det kan ju faktiskt vara n.pl.ack också... Utifrån sammanhanget så borde väl cara INTE vara nominativ, och eftersom det inte finns några andra plural i meningen tycker jag inte att det borde kunna röra sig om pl här heller... alltså borde cara vara f.sin.abl.

kan meningen bli "skaldens ljuvliga stadsliv var honom mycket kär"? Kan ablativ användas på det viset? Eller kan det snarare bli "...var dem mycket kär"?

Sen, om "skaldens ljuvliga stadsliv" inte är nominativ, utan ablativ?! Då finns inget uttalat subjekt utan det ligger i verbet, alltså "han/hon/det var". Men då borde det ju finnas ett ackusativ någonstans i meningen, men det hittar jag ju inte så jag antar att det inte är fallet...

Hjälp, jag blir tokig!

[Fny]

nja det där är en sanning med modifikation... Latinet fungerar på så vis att beroende på hur du böjer ex. ett substantiv så får den olika funktion, som i det här fallet med "poetae". Det kan verka som att vi måste "lägga till" ett "för" men i själva verket så finns det redan betydelsen av "för" inbakat i ordet, genom dativböjningen! Klurigt men man vänjer väl sig... Vi hade ju faktiskt i princip samma system med böjningar i fornsvenskan också, men det försvann så småningom...