Nytt avmaskningsmedel till katter !, effektivt och lätt :) Alternativ

[Motti]

Var i dag på apoteket och köppte avmaskningsmedel till gullegrisen här:) en pytteliten tablett med köttsmak,1 sådan räcker till en 8 kiloskatt,jag krossade den i en mortell och blandade med Tonfisk,Helge åt upp allt utan att blinka. Första gången på tio år som det gått så lätt att avmaska:)kan tala om att tabletterna är pyttesmå och långsmala och som sakt smakar kött;)ni som har svårt att få i er katt avmasknigsmedel dom här tabletterna är helt suveräna och som sakt man kan mosa dom och blanda i kattmaten eller tonfisken:)Det ligger två tabletter i varje förpackning och har för mig att de kostade 119 kr ?så man har avmaskning till två katter eller två gånger till samma katt.

[Carl]

kryddan03!
Vet att många uppfödare använder argumentet att vissa att vissa löskatter kan ha en svag genpool. Enligt min mening så är det stor skillnad att medvetet använda sig av få individer i som bas och att dessutom att använda sig linje avel eller som det i allmän mun heter INAVEL för att snabbare nå sitt mål. Inavlar kraftigt så får man problem förr eller senare. Att man se skaffar sig program för att man själv infört ärftliga sjukdomar är en dålig ursäkt

[Kryddan03]

kryddan03!
Vet att många uppfödare använder argumentet att vissa att vissa löskatter kan ha en svag genpool. Enligt min mening så är det stor skillnad att medvetet använda sig av få individer i som bas och att dessutom att använda sig linje avel eller som det i allmän mun heter INAVEL för att snabbare nå sitt mål. Inavlar kraftigt så får man problem förr eller senare. Att man se skaffar sig program för att man själv infört ärftliga sjukdomar är en dålig ursäkt

Nu börjar det att bli lite för OT.
Men, får väl lov att svara.
Tycker du att det är bättre att bara skita i de genetiska problem som tidigare generationer av uppfödare ställt till med? Vilket märkligt resonemang.

Idag är faktiskt inte linjeavel så vanlig som du vill låta förespegla. Tvärtom ser man en tydlig trend där man vill ha så liten inavelsgrad som möjligt i sina linjer. Idag finns det dessutom ganska bra verktyg man kan använda för att lätt räkna ut inavelskoefficient på många raser. Det finns dessutom en helt annan medvetenhet om ärftlighet och sjukdomar än det fanns förr. Och de uppfödare jag känner till (inte få) strävar efter att minimera riskerna för ärftliga sjukdomar. T om stolpskottet i programmet som ville "måla med genetik" försökte, vad jag förstod, hålla inavelskoefficienten nere. Sedan finns det naturligtvis rötägg som det alltid gör. Men, min åsikt är att idag är det inte de som sätter ribban utan snarare de som förespråkar en sund avel.
Raser som kan få problem med begränsad genpool är de som numerärt är små. Personligen anser jag att man i de fall där det är möjligt i så fall skall para ut med en annan ras för att vidga genpoolen.
Sedan får man inte glömma att i de fall man väljer linjeavel av olika anledningar och får tillstånd för det räcker det med en utparning i nästa generation av en icke besläktad individ för att inavelskoefficienten skall sjunka. Jag kan spåra mina katters linjer ända tillbaka till 50-talet och redan i de första generationerna gjorde man då utparningar med t ex huskatter (eller XSH som det kallas på "uppfödarspråk"). Jag tror och hoppas att man kommer att bli än mer restriktiva mot linjeavel ju mer man lär sig om t ex recessiv och polygenetisk nedärvning av sjukdomar.
Det är lite trist med rasavelshatare som bara rapar upp förlegade argument och inte bryr sig om att sätta sig in i den rådande situationen...

Jag vill fråga dig, Carl', om man har samma översikt och kontroll av inavel när man bara släpper ut sin löpande honkatt till första bästa hane (som lika väl kan vara hennes far, bror eller son) eller t ex i en hemlös kattkoloni?

[Anki på Öland]

Jag skulle inte okritiskt sätta någon större tilltro till ett populärvetenskapligt TV-program. Genom åren har jag sett tillräckligt många sådana på såväl Animal Planet som Discovery där helt galna uppgifter lagts fram som varande riktiga. Ofta visar de sådant som är spektakulärt och när man senare kollar upp påståendena upptäcker man att det är någon obskyr "forskare" som inte har några som helst belägg för sina hypoteser utan bara lyckats att få ett forum för sina fria fantasier. Eller så är det forskning som inte är färdig ännu men ändå framställs som att de fått fram säkerställt material.

Bättre källor får du allt visa fram när du uttrycker dig så tvärsäkert. T ex skriftliga källor som blivit publicerade vetenskapligt och där resultaten är ordentligt belagda och inte gått att vederlägga tack.

Är det möjligen National Geographics program "Kattens vetenskap" (“The Science of Cats”) du menar? I så fall har jag sett det och har det även inspelat. (National Geographic brukar i och för sig vara någorlunda vederhäftiga men även där har jag sett flagranta felaktigheter.)
Det finns inte några som helst belägg för ditt påstående att "Raskatter har svårare att bära på mask" i det programmet.
Ett kort inslag i programmet handlar om vart "katten är på väg" där en uppfödare i USA som föder upp Bambino presenteras. Inslaget har dock bara indirekt med Lelslie Lyons forskning att göra. Ingen gång nämner de det du påstår ovan. Det du möjligen kan ha missuppfattat är ett påstående att raskatter skulle ha en begränsad genpool vilket i sin tur kan ge upphov till problem med genetiskt ärftliga sjukdom.* Påståendet sätts, vad jag förstår, i jämförelse med Lyons mer eller mindre världsomspännande insamlande av kattens genom för att utröna ursprunget för dess domesticering och de vill därmed problematisera genom att sia om dess framtid.
En lika begränsad genpool skulle man kunna finna bland det du kallar "löskatter". En hankatt diskriminerar tyvärr inte bland honkatter inom sitt revir p g a släktskap vilket innebär att inavel antagligen inte är speciellt ovanligt och naturligtvis helt okontrollerat. Har de dessutom människor i sin närhet som ser till att det alltid finns tillräckligt med föda eller p g a geografisk begränsning minskar dessutom den naturliga avgången genom att ungkatter stöts bort så att besläktade individer snart bebor hela reviret. Ett klassiskt exempel är väl Manxkatter som faktiskt från början var "löskatter". Dina s k "löskatter" drabbas av precis samma sjukdomar som raskatterna men dessa dokumenteras väl oftast inte. Om jag dristar mig till att göra ett lika huvudlöst påstående som ditt skulle jag påstå att "löskatter" troligen har lika svårt - kanske t o m svårare att "bära på mask". Fast det vill jag ju inte då jag inte har några vederhäftiga belägg för det och jag orkar inte leta upp heller. Det kan dock få belysa min uppfattning att man hellre bör vara kritisk än tvärsäker.

En parentes som inte kom fram i programmet: Det är till stor del genom raskattsaveln man upptäckt genetiken bakom flera ärftliga sjukdomar hos katter. En del av den forskning som bedrivs på Lyons fakultet är att utveckla säkra verktyg för att upptäcka genetiskt ärftliga sjukdomar hos katter t ex PKD (Polycystisk njursjukdom) för att i förlängningen kunna använda dessa verktyg för att upptäcka sjukdomar som kan drabba människor (enkelt uttryckt).

Vad gäller avmaskning hänvisar jag till SVA och Fass:
Avmaskning
Anthelmintikaresistens

M a o endast utekatter behöver avmaskas regelbundet fast helst efter träckprov. Om man skall avmaska är det viktigt att inte underdosera eftersom det ökar risken för eventuell resistens hos mask. Innekatter behöver oftast inte avmaskas alls och då endast vid indikation på maskförekomst t ex genom träckprov.
Resistens hos maskarter förekommande hos hund och katt är inte säkerställt men det finns indikationer att resistens kan utvecklas hos dessa maskar.

* De visade i och för sig några maskade katter i inslaget. Kan det vara det som ställt till med huvudbry för dig?
Fyra garanterat maskade katter (och två svarta):

Nu börjar det att bli lite för OT.
Men, får väl lov att svara.
Tycker du att det är bättre att bara skita i de genetiska problem som tidigare generationer av uppfödare ställt till med? Vilket märkligt resonemang.

Idag är faktiskt inte linjeavel så vanlig som du vill låta förespegla. Tvärtom ser man en tydlig trend där man vill ha så liten inavelsgrad som möjligt i sina linjer. Idag finns det dessutom ganska bra verktyg man kan använda för att lätt räkna ut inavelskoefficient på många raser. Det finns dessutom en helt annan medvetenhet om ärftlighet och sjukdomar än det fanns förr. Och de uppfödare jag känner till (inte få) strävar efter att minimera riskerna för ärftliga sjukdomar. T om stolpskottet i programmet som ville "måla med genetik" försökte, vad jag förstod, hålla inavelskoefficienten nere. Sedan finns det naturligtvis rötägg som det alltid gör. Men, min åsikt är att idag är det inte de som sätter ribban utan snarare de som förespråkar en sund avel.
Raser som kan få problem med begränsad genpool är de som numerärt är små. Personligen anser jag att man i de fall där det är möjligt i så fall skall para ut med en annan ras för att vidga genpoolen.
Sedan får man inte glömma att i de fall man väljer linjeavel av olika anledningar och får tillstånd för det räcker det med en utparning i nästa generation av en icke besläktad individ för att inavelskoefficienten skall sjunka. Jag kan spåra mina katters linjer ända tillbaka till 50-talet och redan i de första generationerna gjorde man då utparningar med t ex huskatter (eller XSH som det kallas på "uppfödarspråk"). Jag tror och hoppas att man kommer att bli än mer restriktiva mot linjeavel ju mer man lär sig om t ex recessiv och polygenetisk nedärvning av sjukdomar.
Det är lite trist med rasavelshatare som bara rapar upp förlegade argument och inte bryr sig om att sätta sig in i den rådande situationen...

Jag vill fråga dig, Carl', om man har samma översikt och kontroll av inavel när man bara släpper ut sin löpande honkatt till första bästa hane (som lika väl kan vara hennes far, bror eller son) eller t ex i en hemlös kattkoloni?

Vad toppen att få läsa två så initierade och kunniga inlägg! Tack Kryddan!!
Anki

[Monaxe]

Vad toppen att få läsa två så initierade och kunniga inlägg! Tack Kryddan!!
Anki

Helt enig!