Ja, överkörda katter är för tragiskt, och inte alltför ovanligt här i Stockholms kranskommuner.
När jag körde buss, var det just höstarna som det låg flest överkörda katter på vägarna.
De höll till vid dikesrenarna för det finns så många spännande sorkar där. Särskilt på hösten när årets nya och mer oförsiktiga årskullar inbjöd till extra kalas.
Man lärde sig var katterna fanns, olika år från år (både katter och platser), och så gällde det att inte glömma bort dem förstås (så inte jag blev orsak till att katten blev platt), och vänta på massakern.
Den stora massakern när mössen och sorkarna jublade, och kattens ägare ... ?? Den delen av historien vet jag inte, men kan tänka mig hur det känns. Särskilt för barnen i familjen.
Alla katter som hade landsvägen till revir, blev nu inte överkörda - vad jag vet. Men en familij skaffade katt, på katt, på katt. Efter fyra överkörda katter slutade de ha katt. De bodde intill vägen.
Kanske skulle ett staket runt huset ha hållt kissarna på plats?
Men det hade ju krävt arbete och pengar... Och tid.
Visst är det självklart att man inte ska ha djur, om man inte har möjlighet att ge dem ett bra liv (oavsett vilket vis man väljer, för det kan ju vara olika).
Men nog borde det vara lika självklart, att man inte har djur om man inte kan undlåta att även
andra far illa! ??
Gäller både andra människor och andra djur. Tycker jag.
Med andra ord, det är ett ANSVAR att ha djur.
Vill man inte ta den omsorgen, så finns det mängder av mjukisdjur som kan fylla behovet av nåt mjukt och lent.
Eller porslinsfigurer att ha på hyllan, som kan fylla behovet av något vackert.
Samtidigt är det ju för sorgligt att så många barn växer upp utan den nära, alldagliga och självklara närheten till naturen och andra levande varelser.
Det är utvecklande, både för själ och hjärta. Om man introduceras i den världen med ansvar och varsamhet och empati.
CITAT
Det måste finnas olika lösningar beroende på vart man bor o s v.
Ja, det tycker jag med.
En bondgård på landet (var annars
) behöver sina lösa katter! Då fyller det en funktion!
En enslig liten stuga ute i vildmarken däremot - kanske vore katastrofalt (för vildmarken) att ha en utekatt.
Liksom utekatter inte ska behöva tvingas till ett ovant inneliv - det behöver finnas övergångsregler som tar
hänsyn till verkligheten.
Skriver mycket gör jag - har inget annat att göra - bla-bla-blä *uttråkad, har inget roligt att göra*
- men mina ord är ju bara tankar att kanske väva vidare kring, inte "förslag till några slutgiltiga regler".
/amaira.
Katter och lagar!
01-09-2004, 12:51
