Det är nog väldig skillnad mellan stor och liten stad här om man accepterades eller inte som utomäktenskaplig på 50-60-talet. Jag har en väldigt nära relation till detta utan att nämna vem och vilka, men 1964 sparkades man fortfarande ur hemmet som blivande ensamstående mor, fick försöka försörja sig själv så gott det gick och bo i en etta och koka bebisens kläder på spisen eftersom socialen kom på oannonserade besök ett par gånger i månaden, och var ungen smutsig eller ledsen så var det barnhemmet som gällde och därmed basta. Att den ungen ganska snart blev legitim genom gifte med annan manlig person är inte alls konstigt. Så i småstäder på 60-talet så var det då rakt inte accepterat med oäkta barn.
|