Respekt-, vad är det för er? Alternativ

[netaave]

Jag blev intervjuvad av en skolelev idag, och fick frågan "Vad är respekt för dig?"
Den frågan är lite klurig för respekt är så mycket, skulle vara kul att höra vad ni tycker.

[netaave]

Hejsan netaave ! Min son är 17 år och deffinitivt ingen värsting. Inte är han ute med något gäng heller, han röker inte och han dricker inte. Han är en mycket väluppfostrad, känslig, öm och romantisk kille. Nu finns det säkert några som skakar på huvudet och säger - Stackars människa vad hon är lättlurad. Men jag vet faktiskt var jag har min son, dygnets alla timmar. Är han inte på skolan så är han och tränar i danslokalen, han är tävlingsdansare. Det är mycket via dansen han fått ta många smällar, från vuxna människor som inte unnar en kille framgång genom hård träning. Han har varit på väg många gånger att ge upp, men kommit tillbaka och det har alltid gått bra för honom. Hemma är han van vid ömsesidig respekt, men det är inte så vår värld är i verkligheten, den är grym mot våra ungdomar.

Vilket sammanträffande, två av mina barn tävlingsdansar också. I bugg, rock och boogie woogie.

Min äldsta som är 30 är ordförande i dansföreningen här i stan, började när han var 11, dansar även lite modern och latin.

Lilltjejen som är 11 ska också börja nu, dansar sin första buggtävling i Linköping nu i början av oktober.

Jag har kuskat runt hela Sverige på danstävlingar.

Jag har själv dansat sen jag var 7, började på folkdans, men har även dansat squaredance, bugg, och dansar nu linedance.

Jag träffade min man på ett dansgolv för en hisklig massa år sedan och vi går fortfarande ut, här finns det bra ställen för dans utan att man måste gå på krogen.

Sonen träffade sin fru när han var kursledare, och deras 6-åring har just börjat knattegruppen.

Det är mycket dans i vår familj, men det är inte ett intresse, det är ett sätt att leva. Alla våra kompisar är "dansfolk" vi är ett stort gäng som hållit ihop över 30 år, dansen har gett oss otroligt mycket vänner och gratis motion.

Och jag förstår precis vad du menar med att du vet vart du har din son, för så har det också varit för mig med min. Han är den som gett mig minst grå hår, dels för att det ju faktiskt är tävlingar varje helg i stort sett, dels för att dansare är sociala och umgås med varandra. Har det varit fest har jag vetat var och med vilka han varit, jag har känt dom och deras föräldrar. Fylla och droger har inte förekommit, de har varit alltför rädda om licenserna för det.

Jag blir rasande när jag hör att någon får "lida" för att han är duktig på dansgolvet, men det måste väl bottna i avundsjuka, och jag upprepar att det är du som förälder som får ta tag i knäppgökarna.