Egentligen är jag inte vare sig upphetsad eller särskilt intresserad av Wikileaks eller Assagne men onekligen är det lite fascinerande alla denna uppmärksamhet som hela historien får.
Wikileaks patos och drivkraft är, om jag förstår det rätt, sanningen! Alla anhängare ser sig säkert också som sanningsivrare och avslöjare av korrupta och ljugande politiker och ljublar högt när man får veta att vår statsminister lyssnar på sin hustru! Själv tycker jag det är en icke - nyhet, möjligen skulle det omvända kanske ha ett värde i skvallerkretsar.
Nyheterna som presenterats är en blandning av Hänt i veckan skvaller och och så "sanningen" om amerikanskt och och svenskt informationsutbyte, otydliga samarbetsformer och att riksdagen undanhållits information. Ett problem här är att nyheterna ryckts ur ett sammanhang och omöjliga att värdera för gemene man. Hur många, av de som genast köper att politikerna fört oss bakom ljuset, känner till regelverket om vilka befogenheter regeringen har att byta information med andra länder?
Om det är sanningen man strävar efter - borde man inte informera sig ordentligt först?
Två kvinnor anmäler Assagne för sexualbrott och genast börjar spekulationerna. De sanningshyllande Wikileaks anhängarna vet dock redan sanningen, innan rättsväsendet ens har haft möjlighet att höra den misstänkte och innan domstolen ens prövat ärendet - så vet man....
|