Visst är det något speciellt med gamla julskivor. Favoriten i min barndom var "Min barndoms jul" med artister som Snoddas, Thore Skogman, Lapp-Lisa m fl. Den spelar vi fortfarande varje gång vi klär granen hos mamma. De klassiska julpsalmerna är också ett måste för mig som är troende.
Inget ont om Elvis och Bing Crosby, men härom dagen blev jag lite trött när jag läste recensioner över nya julskivor och nästan bara hittade "Christmas" och "Christmas" och "Christmas" bland titlarna. Har vår svenska, traditionella julmusik kommit så i skymundan? Grupper som Ranarim och Triakel är för mig riktiga pärlor, eller varför inte Åsa Jinders sköna, vilsamma nyckelharpa?
Elisabeth nämner Alpernas musiktradition, som jag älskar. När jag var i Österrike i somras, slog det mig vilken stark ställning den traditionella folkmusiken har där. Inte var det diskodunk man hörde på inneställena i Mayrhofen, nej överallt tog ungdomar fram sina dragspel och spelade skön, svängig tyrolermusik på kvällarna. Vilken svensk ungdom skulle ta fram dragspelet eller fiolen, och spela en Jularbolåt eller Taubevals på ett inneställe utan att skämmas?
Beträffande stress inför julen, fridens högtid, är jag tyvärr inte bättre än andra. Jag hade planerat att rama in några bilder och ge bort i julklapp, men när de var färdiga för ett par dagar sedan blev de inte alls så bra som jag hade tänkt. Ett nytt försök ska vara färdigt idag - hoppas de bilderna blir bättre, annars är det risk att några blir utan julklappar. Hur som helst ser jag fram emot julfirandet hos mina släktingar på Ödsmåls prästgård i morgon. Det brukar vara riktigt mysigt. Hemma är det som vanligt inte alltför välstädat, men chansen att få besök nu när vägarna är så isiga och snömoddiga är minimal. Jag har ju ändå besökarna från skogen (de fyrbenta) som jag äntligen får lite mer tid med nu när jag ska ha "jullov" i ett par veckor.
Olle
|