CITAT (Suz @ 26-12-2010, 22:54)

Den allra bästa julafton jag firat var när bara barnen, jag och mannen var ensamna.
Strosa runt i morgonrock till sena eftermiddagen och göra det vi själva ville.
Umgås och spela sällskapsspel öppna klappar när vi kände för det utan tider eller annat som störde!
Men det var på bekostnad av väldigt väldigt mycket.
Eftersom det var mitt beslut att avvika från det traditionella med stor släkt och familjejul fick jag, mannen och tyvärr även barnen lida för det många många månader efter med diverse påhopp och otrevligheter.
Jag har för "fridens" skull återgått till den traditionella julen.....som hålls hos oss eftersom vi bor stort....det vart för mycket bråk och barnen mådde så dåligt av allt tjafs från de övriga familje/släkt medlemmarna...så jag gav upp...fegt javisst, men hellre en helg av pina för mig och barnen slipper lida!
Så här är en del måsten in för julen...
Edit, så även jag är glad att julen är över

Det låter inte så kul. Verkar som om dina släktingar mer eller mindre snyltar på er. Skall man ha ett gemensamt julfirande är det självklart så att det skall rotera så inte en och samma familj skall stå för allt. Ibland är en stor släkt en förbannelse.
Tidigare var jag med på julfirandet hos ömsom hos min bror, ömsom hos svägerskans föräldrar. De turades om. Vet inte riktigt varför det aldrig var hos oss, mig och mina föräldrar, men vi var med hos de övriga. Tror att det berodde på att svägerskans föräldrar propsade på att ha gemensam jul men att brorsan också ville bjuda. Detta fick dock ett slut när svägerskans brorsdotter blev akut allergisjuk en julafton hos brorsan. Det visade sig att hon var allergisk mot det mesta, inklusive svägerskans katt. Jag slutade vara med när mina föräldrar gått bort och jag själv fick magproblem. Numera hålls det hos svägerskans bror pga föräldrafrånfall där. Jag är fullt nöjd med att vara ensam på julen, det räcker med en juldagsmiddag.