Skönt alla måsten är av klarade. Nu bli det normalt igen.Underbart!

Fanns det "måsten"? Jag märkte aldrig av några?

Nej måsten städade jag bort för många år sedan.

Alla måsten - - vem bestämmer över dig

Tråkigt att du känner så Carl. Du kanske kan diskutera med nära och kära hur ni alla vill ha det till nästa jul. Inte alltid lätt att kompromissa när många släkten kommer samman. Men det kanske inte skadar att ventilera sina åsikter emellanåt. Man kan ju förenkla mycket ... allt behöver ju inte vara som det alltid varit. Förändringar kan vara bra ibland.

Tycker så synd om Carl - han måste lära sig att ta kontroll över sitt liv

Trist! Själv försöker jag känna julglädje även om allt kanske inte är så roligt i alla lägen. Och framför allt vill jag att min son ska känna denna glädje inför jul och allt däromkring.

Det är ett val man gör... om man vill ha en massa måsten över sig eller ej.

Eller också är det en planeringsfråga. Att skjuta opp allt till sista dan kan ju inte vara så listigt.

fattar precis att man ibland vill ge julen ett stort jävla finger, det handlar kanske inte om planering utan bara en massa måsten som inte går att komma undan, det ska tas hänsyn till barn, fastrar, gamla mammor, man kan bli galen för mindre på alla som flänger runt, all reklam, röda blommor och gröna granar står en upp i halsen ... för att inte tala om dessa äckliga alladinaskar och kungens jultal
i år var det ändå lindrigt, "bara" en helg som gick åt, värre är det med klämdagar som rör till saker och ting.
nästa helg är vansinnet över och vi kan göra vår!

Tänk så olika man kan ta det. Här firar vi och njuter av julefrid ... granen klädd i god tid, klapparna klara helst senast i oktober ... lagom med mat, sånt som alla tycker om ... tomte (barnbarn) delar ut klappar man tar sig tid att umgås och leka/spela med barnbarnen ... blir någon trött så lägger man sig på soffan eller i någon av sängarna i huset.
Här finns ingen Alladinask eller annan godis heller för den delen ... ingen som orkar eller är sugen på sånt.

Ja det är väl knappast någon tröst för den som tycker att julen är jobbig.

Och hur tänker du då?

ändå har du fått utstå kritik för dina julgransvanor. Jag tror det är den typen av sjåpigheter som får folk att vilja kräkas åt julen ibland. Att man 'måste' ha julgran, även när den inte får plats i lägenheten. Att man måste byta julklappar med alla perifera släktingar trots att många i släkten är arbetslösa/ sjukskrivna etc och borde få behålla sina pengar själva, att man måste fira jul hemma och inte få ta ut semester och åka till kanarieöarna etc .... sånt kan man bli trött på.

Jamenvisst har jag fått utstå kritik ... av Berith (försteklagaren) och Aqvakul, som påstod att jag i många år ... osv
Vi har inga måsten i vår familj ... men jag vet och fick nyss sms från syster på kanarieöarna ... att en del flyr julen.
Jag är nog lite barnslig för jag vill varje jul få åtminstone ett paket ... i år önskade jag mig ett halsband designat Efva Attling ... det hänger nu runt min hals, :-)

Om man vantrivs så med det, är det inte då dags att man vågar säga "nej" till det? Julen är väl ändå en "högtid" som vi alla borde göra det vi själva vill och trivs med!!

jovisst, men försök att förklara det för folk som inte kan ta ett nej

Visst förstår jag att julen kan vara jobbig. Jag hatade julen förr, det var ett evigt flängande. När man inte har barn, ja, då kan man minsann komma till dem. Både till mamma och pappa, fast de valt att bo i varsin ända av norden. Sen att deras barn är vuxna (jag till exempel) hörde inte dit. Samma med svärisarna. 3-4 dagar av julen gick till att åka än hit än dit ibland till flera ställen samma dag.

Ett år för många år sen fick jag nog och sa att den som vill fira jul med mig får göra det där jag befinner mig. Jag har inte behövt fira jul ensam och det är slut på flänget. Jag börjar gilla julen igen.

Jag tyckte julen var roligare förr när det fanns en massa "måsten", barnen var små och man flängde runt för att hitta julklappar, köpa julmat, gran etc. I år var det bara jag och sonen hemma och jag har inte gjort ett skvatt för att försöka få någon julstämning, inga adventsstakar i fönstren, ingen gran, inte ens en julduk men en del julmat köpte jag fast alldeles för mycket så man lär vara rätt trött på den framöver.

Jag tycker också julen är jobbigt. Och visst finns det "måsten"

Alla julklappar man måste köpa trots att man inte gillar det. Trots att ja tycker att barnen får alldeles för mycket nuförtiden, så går man och köper själv också.

Julmaten, som man alltid har för mycket, står en upp i halsen nu.

Men vi har åkt bort några gånger över jul och skulle jag mår bättre, så skulle vi även göra det nu. Men då får man komma överens med släkten så att någon är hemma och tar hand om min gamla svärmor.

Men på julafton vägrar vi att åkar unt, då är vi hemma.

Elisabeth

jag tror att det finns lika många anledningar till att tycka om julen som det finns anledningar till att inte tycka om den.
det enda vi vet är att vi inte har en aning om hur andra människor har det, tänker och känner och därför kan vi heller inte säga att människor ska ta kontroll över sitt eget liv, lära sig säga nej, ja eller vad det nu än är.
jätteskoj att ni har det så avslappnat och trevligt, personligen skulle jag inte kunna slappna av en sekund på en annan människas soffa eller säng, se så olika vi är

Det finns bara ett måste på julen och det är att barnen får en jul att minnas med glädje. Inte hade vi något överflöd men på julen fick man alltid några hårda julklappar. Vad lycklig man var då.

Julen blir väl vad man gör den till. Vill man inte ha eller ge julklappar så säger man till. Är det någon som detta inte passar är det dennes problem. Köphysterin visar sig genom att Tradera får mer att göra efter julen. Allt mitt extra inför julen inskränker sig till 1 st skinka, inköpt och kokad, och ett paket lutfisk som skall avnjutas nån gång. Igår var jag dessutom på julmiddag hos brorsan. Alles. Fö njuter jag bara av min sista långa julledighet, avtalspensionen väntar till våren. Återgår till knoget 10/1.

nä, du kan inte säga till exvis barn att du inte vill fira jul/ge julklappar, julen är oftast full av måsten som man inte kan värja sig mot.

Jag tänker då närmast på alla dom som sitter ensamma, saknar ekonomi eller barn som far illa t.ex. Såna som kanske önskar att dom kunde ha det som du men inte har någon möjlighet.

Är du förresten säker på att ingen av dina nära och kära inte känner av några måsten och krav som känns jobbiga inför julen? Att du själv inte gör det kan jag förstå men det är ju långt ifrån alla som kan få hjälp av andra att fixa det mesta.

Själv har jag sedan några år i stort sett helt skippat julen och därmed alla måsten inför men det tog flera år för mina barn att acceptera mitt val. I år har vi inte ens diskuterat julen men jag vet att de firat på sitt håll och är nöjda med det. Jag blir trött bara av att höra hur folk flänger runt och stressar för att allt ska bli klart och jag vill inte byta.



Sant, så länge man har barn, men som tur är blir dom vuxna så småningom.

Jag trivs bra med julen, eftersom jag har möjlighet att hantera den på det sätt jag vill. Jag väljer att avstå från att fira för omfattande och med för många och jag har möjlighet att ta de kostnader som det innebär att få det som jag vill. Människor som är ensamma, har mist en viktig del av sin familj, har det ekonomiskt kärvt eller har andra problem, ser säkert ofta julen mer som en belastning än som en glädje. Hur ni än gjort, eller gör, så ha det bra därute...

Du skrev "Ja det är väl knappast någon tröst för den som tycker att julen är jobbig."
Jag beskrev ju inte min julafton som att den skulle vara till tröst för någon. Berättade bara hur jag hade det ... precis som många andra i tråden gjort.

Måsten kan vara så mycket olika saker. Ingen vet vilka måsten Carl känner sig ha. Jag känner hat-kärlek till julen, för jag har också måsten som jag inte kommer ifrån, som förstör julen för mig. Och inte känns det bättre att höra att det är upp till var och en att se till att dom försvinner. Det är så lätt att döma andra utan att veta hur deras liv ser ut.

Jag lärde mig en gån uttrycket "vem äger problemet" - en tankeställare.

Det kan du säga som gammal ungkarl, inte en kotte att bry sig om. Till julmaten låter du dig bjuda av brorsan......

Men har man barn och barnbarn då ser det lite annorlunda ut. Tror du att t.ex. en 2 åring förstår det om jag säger att julen blir vad man gör den till??? Tror knappast det.

Och det blir många barnbarn när man har barn på var sin sida. Och då blir det också många måsten, om man gillar det eller inte gör det....

Elisabeth

Det verkar som att många av oss är oärliga vad det gäller jul firandet och det tycker jag är hemskt!!!
Vad lär vi våra nära och kära då?Vi lär dem att också vara oärliga,de vågar inte säga ifrån om de skulle till.ex.vilja fira julen för sig själva utan en massa släkt etc.Och de små ser hur deras föräldrar gör och så går den "falska" traditionen vidare:((((
Jag är säker på att även små barn förstå när man talar vettigt med dem,så är det i alla fall med mitt 4 åriga barnbarn!Jag har talat om för mina barn att jag inte vill ha gemensamma julfirandet och de har accepterat detta och respekterat detta och vi träffas ju ändå väldigt ofta......

Julen behöver var en tid av kärlek och harmoni och bort med all stress!
Det är vi själva som gör julen till som vi var och en vill ha det!Hemma hos mig är det den absoluta fridens tid.



Är man en ärlig människa så kan man säga till barn att man inte vill ge julklappar!!!
Det är vi människor själva som skaffar dessa måsten alldeles på egen hand!!!
Och varför skulle man inte kunna värja sig emot dessa måsten???

Den allra bästa julafton jag firat var när bara barnen, jag och mannen var ensamna.
Strosa runt i morgonrock till sena eftermiddagen och göra det vi själva ville.
Umgås och spela sällskapsspel öppna klappar när vi kände för det utan tider eller annat som störde!

Men det var på bekostnad av väldigt väldigt mycket.
Eftersom det var mitt beslut att avvika från det traditionella med stor släkt och familjejul fick jag, mannen och tyvärr även barnen lida för det många många månader efter med diverse påhopp och otrevligheter.

Jag har för "fridens" skull återgått till den traditionella julen.....som hålls hos oss eftersom vi bor stort....det vart för mycket bråk och barnen mådde så dåligt av allt tjafs från de övriga familje/släkt medlemmarna...så jag gav upp...fegt javisst, men hellre en helg av pina för mig och barnen slipper lida!
Så här är en del måsten in för julen...


Edit, så även jag är glad att julen är över

"En annan människa " är i detta fall familjemedlem. Vi är inte alls främmande för att ta en liten tupplur hos varann om vi känner oss trötta. Idag låg två på soffan och halvsov en stund. *S*
Barnbarnen har en utdragbar soffasäng i gäst-lekrummet, som de kan lägga sig i och vila ... händer ibland att någon av dem somnat där.
Visst är det väl bra att vi människor är olika ... inte alla stöpta i samma form, med samma åsikter om allt ... hur kul skulle det då vara att föra en diskussion!?

Det låter inte så kul. Verkar som om dina släktingar mer eller mindre snyltar på er. Skall man ha ett gemensamt julfirande är det självklart så att det skall rotera så inte en och samma familj skall stå för allt. Ibland är en stor släkt en förbannelse.

Tidigare var jag med på julfirandet hos ömsom hos min bror, ömsom hos svägerskans föräldrar. De turades om. Vet inte riktigt varför det aldrig var hos oss, mig och mina föräldrar, men vi var med hos de övriga. Tror att det berodde på att svägerskans föräldrar propsade på att ha gemensam jul men att brorsan också ville bjuda. Detta fick dock ett slut när svägerskans brorsdotter blev akut allergisjuk en julafton hos brorsan. Det visade sig att hon var allergisk mot det mesta, inklusive svägerskans katt. Jag slutade vara med när mina föräldrar gått bort och jag själv fick magproblem. Numera hålls det hos svägerskans bror pga föräldrafrånfall där. Jag är fullt nöjd med att vara ensam på julen, det räcker med en juldagsmiddag.

precis, vi är olika!
jag är inte alls bekväm hemma hos andra, sen spelar det ingen roll om de är släktingar eller ej.
jag är glad för er skull att ni har det som ni har det och om fler kunde ha det så skulle förmodligen världen vara en liten smula trevligare



oki, då är jag hellre oärlig, skulle aldrig i livet förmå mig till att säga till ett barn att jag inte vill ge julklappar.

Mycket bra skrivet! Jag tror absolut att barn förstår sånt, det viktigaste är väl att de känner sig älskade och inte att man köper en massa prylar till dem. Det finns andra "julklappar" att ge dem som tid, roliga minnen, baka gemensamt, spela spel etc. och, som du skriver, ärlighet.
Jag har faktiskt sett en treåring sitta mitt i en stor hög med onödiga presenter och gråta och be att få slippa ännu fler presenter, men släktingarnas förväntningsfulla ögon gjorde att mamman tvingade henne... Vems jul är det?

Haha, det här lät bestämt.

Inte jag heller skulle kunna säga så till ett barn (barnbarn). Hellre äter jag havregrynsgröt i en vecka, ( om ekonomin är dålig) än tar ifrån barnets jul.
Julafton, se barnens tindrande ögon ... förväntan ... klappar.

Men samtidigt ska man ju inte förköpa sig på julklappar till barnen. Vill de ha en ny dator men man har bara råd med ritpapper och pennor, Ja då är det smartare att köpa ritpapper och pennor. Barnet blir kanske besviket, men om man förklarar så förstår de. Barn som fortfarande tror på tomten behöver inga dyra klappar och inga förklaringar.

Jag har en internetvän som varit utförsäkrad i 6 månader och levt på soc. Hon tyckte synd om sin son och gick och handlade julklappar för januarihyran. Inte hela, men 1500:-. Jag blev heligt förbannad! Veckan före hade vi skickat till henne 3 kg godis till julen. Jag frågade vad hon helst av allt skulle vilja ha till jul och då svarade hon en massa godis för att ha mys med barnen. Därför fick hon godis. Fast hon visste ju inte att vi skulle skicka.
Sen gör hon så. Jag blev skitförbannad rentutsagt. Klappar för hundra kronor hade räckt! Dessutom efter att hon fått godiset!
Men nu löste det sig för hon fick pengar från en välgörenhetsstiftelse. Rena turen ju.

Jamen då handlar det ju om en väldigt korkad människa ... man går väl inte och handlar julklappar för hyrespengarna!

Själv älskar jag julen och hatar måsten.. I alla sammanhang. Inte bara julen. Min släkt som jag firade jul med valde att fira utan tex. mej, accepterat, jag firade sedan med en väns familj i många år. Vi firar än ihop, men den 25. De är lika jultokiga som jag, det är underbart! Tyvärr är min närmaste krets decimerad och ena tröga julfirare(tre st), jag offrar min 24dec med dessa julantikrister för att vräka den 25:e. Att de närmaste inte är så galna som jag accepteras, de behöver inte köpa paket om de inte vill, jag hittar de som vill och byter med dem! Eller, ja, min sambo tvingas ut och köpa ett överflöd men han har tolv månader på sig, så jag ser inga problem med det, haha.. Hade han inte gillat det hade det varit OK men man kan ju försöka uppfostra i RÄTT riktning. Hrm. Min förre sambo firade jag aldrig jul ihop med på julafton, han firade med sin familj, jag med min. Så firade vi ihop en annan dag. Funkade hur bra som helst.

Jag känner mig så lyckligt lottad som har fått förmågan att välja "må bra" varianter för mitt liv, har så goa vänner runt mig och inte känner något tryck av måsten.. Har inga barn som måste firas, vågar inte kommentera den delen av julen. Det gör ont i hjärtat när folk inte har styrkan/förmågan/ vad det nu är att få till det gott för sig själva. Skönt för er att julen är över för denna gången, men snart kommer väl flera tillfällen då det blir samma visa. Jobbigt!

Men det måste väl kunna finnas något mellanting..... En jul måste inte vara hysterisk med en massa måsten, utan man kan göra den bra för alla. Vill jag inte vara med på en stor familjejul kan jag ju prata med mina närmaste och bestämma att vi har en egen liten lugn jul dagen efter eller innan, man måste inte trycka upp i ansiktet på barnet att "jag vill inte köpa julklappar till dig" om det nu är det man uppfattar som det värsta "måstet" - vilket jag nu inte tror. Jag gissar att alla gillar att ge småbarnen något och se dom "tindrande ögonen" - att det är andra saker runt omkring som är jobbiga "måsten". Och dom kan man nog på ett snyggt sätt diskutera sig ur och tala om för dom vuxna omkring sig vad man tycker.

Ja, eller en mycket förtvivlad människa, men själva grejen var helt idiotisk.

Så klokt, kan bara hålla med...

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Visserligen är julen förbi och därmed också alla måsten men jag måste ändå skriver en gång till här.

Även om vi helst skulle hoppa över julen, så skulle vi aldrig fördärva julen för våra barn eller ännu mindre för våra barnbarn.

Och silos det har ingenting med ärlighet att göra. Inte kann du tala om för mig att en 4 åring fattar vitsen med det när du inte vill ge presenter.

Och när myosotis kriver om att det finns andra saker som julklappar som t.ex. ge barnen tid, leka spel med dom osv. För mig är det inga julklappar för det är självklarheter för mig under hela året.

Våra yngsta barnbarn är 4 och 2 år och jag köpte julklappar till dom. På juldagen var vi hos deras föräldrar ihop med dom andra barnen också. När så efter middagen blev juölklappsutdelning och jag öppnade ett litet paket, då blev jag glad. Det var en liten ljustake, gjort av 2 åringen. Han släppte alla leksaker och kom till mig och försökte att förklara för mig att han gjorde den till mig.

Skulle jag då säga att jag inte vill ha julklappar och inte heller köper till honom? Aldrig i livet skulle jag göra det.

Såm julmiddag är jobbigt för mig och att handla julklappar är mycket jobbigt för mig, men jag gör det. Men jag kunde gott och väl avstå från julen.

Men man måste göra mycket man inte gillar, som t.ex. alltid denna tvätt och att laga mat varje dag osv

Elisabeth

Först måste jag förklara att jag var otydlig,jag menade överlag att små barn kan förstå det som vi förklarar och det var alltså inte om Julen,mina barnbarn har alltid fått Julklappar ifrån mig!

Mitt fyra åriga barnbarn förstår hur bra som helst när jag förklarar saker och ting för henne!
Det är så att min relation till barn och barnbarn är alltid ärlig och visst har det funnits ledsna miner från både barn och barnbarn.....men till och med ett litet barn kan förstå när man förklarar vad man (jag) tycker och tänker.Barn är faktiskt mycket klokare än vi vuxna och mycket ärligare!!!
Barn blir ledsna ja,men ledsamheter hör ju livet till och jag är en människa och inte en robot som ingenting visar!

Och som sagt,barnbarn är så mycket hemma hos mig och vi leker med varandra,diskar tillsammans,gör konst,läser sagor etc,mitt hem är en sann paradis med en mormor som älskar att leka med sina barbarn....

Köp en riktig gran och pynta den så full att du knappt ser barren, det tillsammans med några få adventsstakar ger all julstämning man behöver!

Den där julmaten är ju för övrigt så jävla överskattad! Fattar inte hur folk kan betala så mycket för att t.ex. äta julbord. Visst, själva proceduren kan vara trevlig, men maten är då inget att hänga i granen, tycker jag.