Intressant, och lite svår, tråd.
Ska man diskutera ett ords innebörd, behöver man kanske först komma överens om definitionen av ordet, så man vet att man pratar om samma sak.
Något som inte gick, eftersom själva frågan gällde just definitionen.
[quote]Ett ord får sin betydelse utifrån det sätt det används på, så jag har svårt att se att det skulle finnas rätt eller fel här[/quote]
Instämmer med Sommartorparn.
Förutom att ett ords betydelse förändras över tiden i ett levande språk, är ord också "toppen av ett isberg", toppen syns, medan huvuddelen ligger osynlig under ytan. Under ytan ligger hela vår föreställningsvärld som vi har kopplat till just det ordet.
För att ta ett par exempel, väljer jag "röd liten stuga".
För en svensk följer ett helt paket med: ståtliga björkar, flaggstång med vajande flagga, dukat utebord, vita knutar, ljusa nätter kanske.
Uttrycket talar till vår folksjäl och rymmer en hel värld.
För en icke svensk på andra sidan jordklotet, är "röd liten stuga" helt enkelt ett rött hus, punkt slut.
Eller ordet gevär. För mig betyder det lek, Gröna lund, priser kanske, kul.
För en människa från ett krigshärjat land väcks kanske bilder av avrättade nära släktningar, fasa.
Ordet är detsamma, innebörden är det inte.
Om ordet i sig togs bort, och meningen lämnades kvar, så tror jag att många i det här inlägget skulle vara mer överens än de nu vet om.
Ordet respekt, är nog ett ord där innebörden inte är klart definierad, i sig själv. Kanske för att det är under föränding i ett generationsskifte, och i en tidsanda som förändras, och dess betydelse dras åt två olika håll?
[quote]Fast samtidigt har jag den här misstanken...är det inte bara ord? Ger mig sjutton på att det finns massor av folk som håller på den andra, mer pessimistiska varianten men som i praktiken är mycket öppnare och trevligare mot sina medmänniskor än jag...
[/quote] Ler lite åt Ingos ord här, och kan bara hålla med (vad gäller mig själv alltså, förstås).
[quote]Hänsyn och tolerans, Beundran och välvilja! Det var det jag kom på just då.
[/quote] netaave
Tycker det var det bästa svaret av alla just då! Innan tankarna börjar förvirra alltsammans och krångla till det.
Med det uppfattar jag inte "de tillkrånglade tankarna" som något negativt.
[quote]Kan möjligen Caprice förväxlat respekt med förtroende...?
Förtroende är däremot nåt man förtjänar!
[/quote] Norrland
Är själv inne på Norrlands definition av orden.
Förtroende är verkligen något som man förtjänar, eller gör slut på.
De människor jag möter, har från början ett "förtroendekapital" att nöta på.
Det kan gå upp och det kan gå ner. Men om det går ner till noll, då är det tomt, definitivt och slitgiltigt TOMT!
Att sätta in ett nytt förtroende på kontot, kan nog låta sig göras, men enbart på ett vis som låter mig FÖRSTÅ att motparten har förstått sina tidigare misstag och ångrar sig och önskar förvalta sitt nya kapital på ett helt annat vis.
Hittills har det inte hänt mig...
[quote]Om nån pedofil eller mördare ger sig på mina barn, så är han/hon inte värd respekt. Då går det väl inte o säga att alla människor är värda respekt?? En sån människa är värd nada respekt.
[/quote]
Men Laikas meningar är svåra att säga emot, eftersom pedofilers och mördares handlingar är totalt omöjliga att respektera!
De väcker dessutom starka känlsor inom oss, av avsky, vrede och hat.
Men där vill jag göra en klar åtskillnad mellan handlingen och människan!!!
Jag anser att det GÅR att respektera allt levande, även "onda" människor, utan att för den skull ge ett uns avkall på sin egen känsla för "rätt"!
Det hör ju ihop!
Alltså är "respektera" inte detsamma som att förlåta, det är definitivt inte desamma som att ursäkta, eller tillåta, eller låta någon annan undslippa konsekverserna av sitt handlande!
Copycat
[quote]men vad säger man till tonårssonen då han fått en massa psykiska smällar av andra, mest vuxna människor. Han anser nu att om inte vuxna visar respekt mot honom, varför ska han då visa dom respekt. Jag tycker att resonemanget är helt riktigt, men jag har ändå förbjudit honom att säga fula saker till vuxna. - - - Men som vägledande mor, så kan jag ju inte råda honom till det (fast man haft god lust många gånger)[/quote]
Svår fråga. Ska man verkligen respektera att "ta emot" vad som helst? Kan det inte bli brist på respekt då? Bristande både gentemot en själv och den andra?
Behöver man svara med "samma mynt"?
Vad händer om sonen skulle klara (med hjälp från dig och/eller andra) att nästa gång svara med ärlighet?
T.ex: "När du gör si och så, tar jag mycket illa upp, du får gärna sluta för jag blir kränkt" (nåja, det kanske var ett dåligt exempel, men ändå)
Där finns ju också avvägningen mellan möjligheten till framgång, och vikten av att lära sig skydda sig själv.
Som mamma skulle jag vara tydlig i att jag står på sonens sida! Även om jag behöver förbjuda ett beteende, kan jag tydligt tala om att jag står på hans sida, och att den han är arg på verkligen har gjort fel och inte har rätten att kränka honom.
Men inget blir bättre av att han svarar med samma mynt och sänker sig till det beteendet själv, "det kan jag inte tillåta".
(Lätt att säga såhär för mig, inför en tonårning är det mindre lätt, de tycks alltid ha argumenten så man blir svarslös)
[quote]Det vill säga, träffar jag en ny människa som hävdar att alla blattar ska utvisas, narkotikan släppas fri och att dagens ungdom får för lite stryk, så är risken STOR att jag väljer att inte ge vederbörande min respekt. Däremot är inga dörrar stängda, människor växer, utvecklas och blir ofta klokare! I den bemärkelsen vill jag påstå att man får den respekt man gör sig förtjänt av.
[/quote] Fenja
Nu är det kanske två skilda definitioner av ordet "respekt" som kommer till uttryck.
Jag kan ( alltså, jag menar "det går", själv är jag inte så bra när det kommer till kritan) skilja mellan att respektera en människa - och inte alls respektera samma människas beteenden, eller åsikter när jag ser dem som skadliga.
För min del tycker jag inte att "respekt" per automatik tar bort "skydda sig själv", "välja", eller "acceptera".
Maria i Helsingborg:
[quote]Det mänskliga värdet, respekt för individ och liv, är/borde vara oantastligt. [/quote]
och
[quote]En mer generell förståelse för det mänskliga psyket och specifik kunskap om enskilda individens historia. Det är möjligt att min, ska vi kalla den förlåtande och medgivande, natur kommer sig av utbildning, handledning och arbete. Kanske handlar det bara om att känna sig själv och sina brister? I vilket fall som helst må den som är oskyldig kasta första stenen......
[/quote]
Av alla inlägg ligger Marias tolkning och åsikt närmast min egen.
Alltför ofta har jag fått erfara, att när jag fått kunskap om "hela" bilden, börjar jag förstå, och sorgen över tragiken kan vara kvar, men den inre vreden gentemot en annan människa ger med sig.
Människor har vissa givna mönster som hon följer, i vissa givna situationer.
Det finns några olika att välja på, och smärre individuella avvikelser, men "orsak och verkan" finns alltid.
Det finns ALLTID en orsak och verkan, även om jag inte vet dem.
Respekt, är för mig i grunden att respektera MIG SJÄLV och livet i sig!
Kan jag det, ligger respekten till andra så mycket närmare.
Fördömandet av människor lämnar mig, i samma takt som jag med självklarhet inte längre accepterar eller ursäktar.
[quote]Ordet respekt är ju ett sådant ord som kan betyda så olika saker för olika människor.
[/quote] Bettson
Ja, det är det ju. Och det är intressant att höra de olika tolkningarna.
[quote]Jag har ett "moment 22" när det gäller det här med respekt...;
"jag tycker att man skall respektera alla och deras åsikter..men dom som inte tycker så kan jag inte respektera..."
[/quote] Tesa
*ler* Du har en fullpoängare där, Tesa!
[quote]Sen tycker jag att man kan och har all rätt att INTE respektera någon om dom med berått mod kör över andra och bär sig allmänt illa åt och tydligt visar att dom ger fullständigt f-n i andra individer genom egna medvetna val..... [/quote]
Nej, det är svårt. Men än en gång vill jag skilja på att respektera människan men inte handlingen.
Varför?
Kanske mest för att "respekten" bor inom oss själva, och finner vi respekten för andra, finner vi den för oss själva, och vi får en inre lugn harmoni!
Med respekten mår man helt enkelt BRA inom bords!
Utan den, mår man dåligt.
Mitt i alltihopa, mitt i denna diskussion, vill jag slå ett slag för en oerhört bra bok!
Att välja Glädje, av Kay Pollak.
På första bladet står detta:
[quote]Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig.
Ur "Livet måste ha mening" av
Viktor Frankl, som överlevde
Auschwitz.[/quote]
om Kay PollakVarm kram från Amaira.
Respekt-, vad är det för er?
05-09-2004, 22:22
