Överreagerade jag? Alternativ

[ingrid fuxwall]

När man blir sjuk/äldre och hamnar i beroendeställning till samhällets hjälpinsatser blir det inte lätt att leva, så är det ju – tyvärr, men när de ger sig på oskyldiga djur, i min närvaro.

Idag blev jag så arg att jag såg rött.
Det kom hem en från hemvården, vi skulle inte ha hjälp i dag så han kom fel och när jag snällt försökte ”avhysa” honom och hunden tjöt, gnällde och hade en massa ljud för sig. Hela tiden hade jag ett stadigt tag i hennes halsband så hon var minst en meter ifrån personen som stod i hallen

Så ser jag att personen böjer sig fram, tar ett tag runt örat på hunden och vrider till – Xera tjuter, det gjorde ont! Och jag blev störtförbannad och frågade vad han höll på med! Fick till svar att han var hundrädd, frågade om det var någon anledning till att misshandla min hund?

Då satte han sig ner på huk och sträckte fram handen mot Xera men jag talade om för honom att min hund inte får umgås med hundrädda och så är det med den saken.

Han bad säkert om ursäkt tio gånger men jag bara blängde på honom och ska informera den som dirigerar ut personalen om att han inte får komma hit – vem vet vad han gör med de gamla om han ger sig på djur.

Över reagerade jag?

[Kryddan03]

Nej!
Hade någon gjort så med min vovve skulle jag tagit vederbörande i öronen och slängt ut honom med huvudet före!

Om jag har möjlighet när det skall komma okänt folk hit, typ hantverkare o dyl, berättar jag naturligtvis att jag har hund och frågar så att de inte är hundrädda. Är de det ser jag till att hunden håller sig undan när de kommer.
Men, som i ditt fall, när den möjligheten inte finns tycker jag faktiskt att det är deras sak att med en gång säga till och vänta så att man kan ta undan hunden. Inte ge sig på den! Hur man nu kan våga det om man är hundrädd?