Men stackars dig

Självklart att du mår dåligt när du har plågats så länge på jobbet! Förstår så väl hur det känns för dig! (hade en gång en chef som behandlade oss kvinnor som "mindre vetande" och odugliga - trots att det var
vårt precisions-arbete som höll igång verksamheten! Männen på avdelningen däremot, var närmast "ofelbara" - trots att det var dom som slarvade mest).
Tack-och-lov att du har diakonen att prata med i vanliga fall. Men nu när h*n har ledigt så finns som sagt var Jourhavande Medmänniska - ring dit!
Att det knakar i förhållandet är inte underligt så som du mår. Det känner ju på din partner också. Jag själv är lite svartsjuk till min läggning så där förstår jag dig också - men försök att hålla igen! Svartsjukan har förstört en hel del för mig, låt den inte göra det för dig också!!!