BARN!, En objektiv beskriving på ett barn: Alternativ

[wolkenkrabber]

En objektiv beskriving på ett barn:

En liten människa, som tycker om att föra oljud och skrika så högt det går över allt som är fel. Totalt oförmögen att föra en enkel logisk tanke, förstå konsikvenser eller fatta beslut som inte leder till katastrof. Enormt egoistiskt och bryr sig bara om sitt eget välbefinande.

Sammanfattning: En kostsam egoistisk, högljud jubelidiot i ett litet format.

Detta vill man fatta ett 20 år långt förhållande med?

Många människor tycker att folk som hänger sig i krokar eller brännmärker sig själva och njuter av smärtan är konstiga. Jag tycker det är än mer konstigt att vilja skaffa barn.

Förklaringar:

Skrik:

När barnet är litet så skriker det åt allt som är fel för att den inte kan prata när den blir äldre o kan prata skriker den iaf när något är fel vilket bara kan ses som idioti när man vill nå fram med ett budskap till sina föräldrar.

Logik/konsikvent tänkande eller tänkande alls.

Barn kan inte tänka logiskt, vid liten ålder är det naturligt vid äldre ålder gör dem det inte heller. Finns 1 miljard exempel på idiotiska saker barn gör för att de saknar logik och konsikvent tänkande. Ett exempel på äldre barn säg 14+ år gamla är att de utan problem kan ringa mobilsamtal för många 1000kr i månaden för att sedan gnälla när de blir knapert i slutet av månaden.
Yngre barn måste känna på plattan trotts att de vet att den är varm för att bränna sig och sedan skrika gott o länge åt det...

Fatta beslut:

Får ett barn 2 alternativ väljer man det mest idiotiska utan att tänka längre än näsan räcker. Exemplen på detta är också ofantligt och oändligt många.
Ett är när en unge får iden att t.ex sticka iväg och ställa till med något bus som att elda lite torrt gräs emot att stanna hemma o stada så föräldrarna slipper det efter en lång dag på jobbet. Detta är nära besläktat med oavstående förklaring.

Egositer:

Tar barn hänsin till någon annan än sig själva?. Jag vill ha, jag vill det, jag vill jag vill o jag vill.

Så varför i helvete vill folk utsätta sig för allt detta?

Jag personligen hatar barn, de kan verka söta o rara lite då och då men under ytan är dom monster som kryper upp från jordens inre för att förpesta ens tillvaro vart man än är med allt odjud dom ska föra med sig. På stan, på resturangen, på stranden, i matkön, i affärer, på sjukhuset osv

Rökning är snart förbjudet på resturangen, men barnaskrik ska man få stå ut med från ungar som inte får som de vill...

Senast idag stog en 4-5 årig unge o skrek för full halls inne på Åhlens för att han inte ville åka hem samtidigt som hans mamma. Han la sig på golvet o skrek o skrek så mycket han orkade. Mamman som jag tycker borde ha åkt hem själv så ungen får se vad som händer mutade istället ungen med glass.

Ungen skriker o skämmer ut sin mamma trotts att han har hela sitt liv o tacka henne för och får glass för det o ser glad ut.

[amaira]

Sen finns det också något som heter "temperament", alltså en naturlig fallenhet hos människor (redan som barn) att vara hetsiga eller lugna.

För att inte tala om alla barn med NPF där föräldrarna "per automatik" får stämpeln "dåliga föräldrar", och barnen "ouppfostrade".

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara!

Och vad föräldrar säger till sina barn, och hur de hanterar t.ex. utbrotten vidare, syns inte alltid på den öppna platsen.

Det är inte särskilt kul att behöva "göra nåt" med ett antal människor omkring, där det är lätt att känna att "andra dömer".

Det är inte lätt att vara förälder och göra allt på bästa vis. det är nog till och med omöjligt, man kan bara göra så gott man kan - och barn behöver gå igenom sina olika utvecklingsstadier, för att bli en vuxen människa, som även den (vi) behöver fortsätta gå igenom våra olika mognadsfaser.

Kramisar från amaira-under-mognad