Först och främst så vill jag bara berätta att jag tillhör de få (?) som nog ALDRIG har skämts för mina föräldrar. Varför skulle jag göra det?
Sedan är det nog lite generationsklytor och annat som spökar... TS skriver själv en sak som får mig att hoppa (coh det är inte första gången jag ser eller hör om det): "...en tonåring (eller 15-25 år)...". En tonåring är ju 13-19 år, sedan är man egentligen i laglig mening VUXEN!
JISSES!!! ÄR JAG VUXEN!?!?!?!?! Jag har fortfarande svårt att inse att jag med mina snart 42 år, hus, ett barn, lån, bil, man, husdjur osv - jag är alltså vuxen!? Är det så här det är? Eller har jag missat något?

Min poäng i det hela är att nu är man tonåring till man är 29 och sedan kanske man är vuxen. Kanske... Man jobbar ett par år och sedan vid 50 så drar man sig tillbaka... Men man är definitivt inte pensionär! Nä herregu! Vem vill va pensionär!?!?!?! Då är man ju GAMMAL!!!!
Ska jag vara helt ärlig så får jag inte ihop det...? Man är barn, tonåring och sedan ... en lite äldre tonåring? med grått hår?

Nä visst nä, det finns ju hårinfärgning.... Missade det...
Så hur blir det då?
Spädbarn - barn - tonåring - död?