CITAT (Peztis @ 07-01-2011, 19:26)

TS skriver själv en sak som får mig att hoppa (coh det är inte första gången jag ser eller hör om det): "...en tonåring (eller 15-25 år)...". En tonåring är ju 13-19 år, sedan är man egentligen i laglig mening VUXEN!
JISSES!!! ÄR JAG VUXEN!?!?!?!?! Jag har fortfarande svårt att inse att jag med mina snart 42 år, hus, ett barn, lån, bil, man, husdjur osv - jag är alltså vuxen!? Är det så här det är? Eller har jag missat något?

Min poäng i det hela är att nu är man tonåring till man är 29 och sedan kanske man är vuxen. Kanske... Man jobbar ett par år och sedan vid 50 så drar man sig tillbaka... Men man är definitivt inte pensionär! Nä herregu! Vem vill va pensionär!?!?!?! Då är man ju GAMMAL!!!!
Ska jag vara helt ärlig så får jag inte ihop det...? Man är barn, tonåring och sedan ... en lite äldre tonåring? med grått hår?

Nä visst nä, det finns ju hårinfärgning.... Missade det...
Så hur blir det då?
Spädbarn - barn - tonåring - död?
Ja, jag skrev tonåring först men ändrade mig lite. Jag träffade ett gäng 20-åringar på en fest häromdagen och jag kan omöjligt se dem som vuxna.
Ska man se krasst på saken så är man inte biologiskt vuxen förrän runt 25 år och det ligger nog mycket i det.
Och visst kan man undra när man själv ska bli vuxen, känns det såhär när man är 60 så har jag inget emot ålderdomen. Det är synd att kroppen kanske inte hänger med då men det återstår att se.
I vissa situationer så kan jag fortfarande undra vad jag håller på med, exempelvis när det gäller arbetet eller annat som kräver viss kompetens. Hur många känner sig som en liten våt fläck då menar jag?
Och min grabb kanske inte direkt skäms för mig, innerst inne tror jag att han tycker att farsan är lite småkul.
Men det sitter långt inne att erkänna det.