Ämnet är intressant! Demens är grymt - framför allt mot de anhöriga, tror jag.
Jag har upplevt en farförälder som blev riktigt dement och jag vet hur hårt det tog på min pappa varje gång vi varit på besök.
I flera år har mitt minne varit si så där och jag har sett/hört att mina barn reagerar.
Det har också bekymrat mig så en dag tog jag mig i kragen och kontaktade vårdcentralens "minnesteam". Nånstans måste man kanske göra mer än skoja om "alzheimer light".
Jag träffade en underbar terapeut som gjorde en massa minnestester och sen har jag varit hos läkare och ska också lämna en del blodprover nu efter helgerna. Jag har fått byta en medicinsort och är nu nästan övertygad att det inte är en begynnande demens jag har, men riktigt säker känner jag mig nog efter återbesöket.