Min farmor blev ordentligt senil och tyvärr tror jag att hon var rätt medveten om det resten av sitt liv. Min farmor som var så otroligt social, som spelade piano för alla och underhöll de andra gamlingarna på hemmet.
Sista gången jag såg henne satt hon i en rullstol och petade på några smulor framför sig som inte alls fanns där. Det där var inte alls min farmor! Och ibland får jag kämpa för att det där inte ska var den sista bilden jag har av henne.
Senilitet är ju tyvärr ofta ärftligt och därför är jag ju orolig för att det ska komma hos min pappa, han börjar närma sig åldern då det började märkas hos min farmor. Men jag vet också att det är mycket annat som spelar in. Min farmor levde ensam och jag vet att hon inte alltid åt ordentligt och regelbundet. Dessutom fick hon giftstruma och det kan tydligen också påverka en ev demens. Så det var flera faktorer.
Men visst är det jobbigt att se på - särskilt som jag tror att hon var inte helt borta utan faktiskt var medveten där inne om vad som hände henne. Åh, så förnedrande!
Min svärmor jobbar inom äldrevården och har en lite annan syn på de som hon sköter. Hon vet ju inte hur de var som friska och starka människor utan ser dem ju endast så som de är nu och oftast så är det väldigt gulliga äldre människor hon sköter, de faller tillbaka till att bli barn. Sedan finns det så klart de som blir riktigt elaka också men de är inte lika vanliga.
Jag vill passa på att tacka alla som orkar, kan och vill jobba med de äldre!
Jag är absolut inte gjord för att jobba i sjukhusmiljö och är därför så tacksam för att det finns de som är det!
Redigerat av Peztis: 08-01-2011, 19:24
Demens och vanlig glömska!
08-01-2011, 00:38
