Knuthamling Alternativ

[MONzA]

Har en fundering om knuthamling... På kyrkogården i närheten finns några knuthamlade pyramidalmar, dom är gamla och ganska sköra enligt personalen men ser fina ut. Dom hamlas varje år för om dom skulle hoppa över ett år så säger dom att grenarna blir för grova att klippa av med sekatör. Annars kan man läsa att gamla träd kan hamlas mera sällan för att bli vitalare, kanske vartannat eller vart tredje år. Men man kan också läsa att träd som knuthamlas ska klippas med sekatör och det går ju inte om grenarna blir för grova. Och vilket skadar trädet mest, hamlas varje år eller mera sällan men större sårytor?
Hur ska man tänka?
Min tanke är i alla fall att börja gödsla träden men jag är nyfiken på knuthamlingen också, om man kan ändra något där till trädens bästa.

Mona

[Cilla]

När man spar en liten gren som sitter nära grenkragen till den gren man tänker ta bort, hjälper den man spar till med energiflödet och försvarsprocessen av den näraliggande öppningen/ett snitt. Rent fysiskt kan man också se att en grenkrage med levande gren kan puta ut över en grenkrage till en gren som tagits bort. Vissa arter sätter gärna svagväxande grenar från gömda anlag till och med i en grenkrage på en borttagen gren. Dessa är värdefulla att behålla en tid, så länge de inte blir grova.

Med hamling av alm har man många fler faktorer att ta ställning till än att de liksom andra vedartade växter får ökad skottbildning av vårvinterbeskärning. Känsligheten för almsjuka t ex. Generellt blir beskuren alm mer känslig för att smittas, men å andra sidan kanske de i det här hamlings-fallet blivit mindre lockande för almsplintborren genom att de får lövverk sent på säsongen, vem vet. (Kunskap finns säkert hos almsjukespecialisterna i landet.)

Med så vackert hamlade och ännu så länge levande almar borde man ta reda på erfarenheterna från andra hamlade almar i förhållande till almsjukan. Många träd behandlas när det finns tid över, men just hamlad alm i kulturhistorisk miljö borde få styra agendan och inte bli beskurna när det ändå finns tid över... Lyckas ni behålla dessa almar en tid till kan de bli de enda kvarvarande och världskända!