Har en fundering om knuthamling... På kyrkogården i närheten finns några knuthamlade pyramidalmar, dom är gamla och ganska sköra enligt personalen men ser fina ut. Dom hamlas varje år för om dom skulle hoppa över ett år så säger dom att grenarna blir för grova att klippa av med sekatör. Annars kan man läsa att gamla träd kan hamlas mera sällan för att bli vitalare, kanske vartannat eller vart tredje år. Men man kan också läsa att träd som knuthamlas ska klippas med sekatör och det går ju inte om grenarna blir för grova. Och vilket skadar trädet mest, hamlas varje år eller mera sällan men större sårytor?
Hur ska man tänka?
Min tanke är i alla fall att börja gödsla träden men jag är nyfiken på knuthamlingen också, om man kan ändra något där till trädens bästa.

Mona

Det borde ju vara mer skadligt med en mer sällan men med större sårytor. Lite som bättre tre pappersskärsår än ett djupt hack med kniven då man måste sys...

Äldre träd som hamlats regelbundet hela livet, och som dessutom hamlats från knutor som relativt snabbt kan övervalla, brukar klara årlig total hamling väl. Man ser om årstillväxten blir gles eller kort ett år om något annat måste göras än att ta bort alla grenar.

På många ställen i städer ser man att man lämnar korta årsskott som bildats lite snett och vint på knutorna. Man lämnar inte tappar på starkväxande skott, men några skott som är svagväxande. Detta för att ge lite mer energi tidigt vid bladsprickning, och för att förstärka övervallningen.

Det finns ett sätt att hamla som är att ta hälften eller 2/3 av alla grenar invid knutorna och låta trädet i övrigt behålla resten ett år till. Jag har testat detta på träd som verkat ha tappat livslusten, eller som inte hamlats på mer än tre-fyra år. Det har för- och nackdelar. Fördelen är att risken att man tar kål på det försvagade trädet är mindre. Nackdelen är att det man spar blir ett år grövre nästa gång man tar det, och att det är mycket opraktiskt att lirka sig in bland olika grova skott. Den glesare kronan med långre skott kan också bli aningen fragil och mindre vind- och snötålig.

Lind är beskärningståligare än de flesta trädarter och det är sällan de dukar under av regelbunden total hamling, både om man utför det varje och vartannat år, totalt eller delvis. Med ask måste man vara mycket mer noggrann i analysen av vad en trädindivid kan tänkas tåla.

Ja, och så är det viktigt att utföra hanmlingen å vårvintern eller tidiga våren förstås. Det är då beskärning stimulerar skottbildning.

Tack så jättemycket för svaret!

Smart att lämna ev svagväxande skott ett år för att ge mer energi tidigt vid bladsprickning men hur menar du att det förstärker övervallningen?

Jag vet att man här hamlar almarna antingen på höst efter bladen fallit eller tidig vår beroende på när det passar bäst med övrigt arbete. Men du menar att det är klart bättre att beskära vårvinter/tidig vår? Kan du förklara varför skottbildning stimuleras mer då än om man beskär tex sen höst?

[attachment=57457:almarna.jpg][attachment=57458:alm_.jpg]


//Mona

När man spar en liten gren som sitter nära grenkragen till den gren man tänker ta bort, hjälper den man spar till med energiflödet och försvarsprocessen av den näraliggande öppningen/ett snitt. Rent fysiskt kan man också se att en grenkrage med levande gren kan puta ut över en grenkrage till en gren som tagits bort. Vissa arter sätter gärna svagväxande grenar från gömda anlag till och med i en grenkrage på en borttagen gren. Dessa är värdefulla att behålla en tid, så länge de inte blir grova.

Med hamling av alm har man många fler faktorer att ta ställning till än att de liksom andra vedartade växter får ökad skottbildning av vårvinterbeskärning. Känsligheten för almsjuka t ex. Generellt blir beskuren alm mer känslig för att smittas, men å andra sidan kanske de i det här hamlings-fallet blivit mindre lockande för almsplintborren genom att de får lövverk sent på säsongen, vem vet. (Kunskap finns säkert hos almsjukespecialisterna i landet.)

Med så vackert hamlade och ännu så länge levande almar borde man ta reda på erfarenheterna från andra hamlade almar i förhållande till almsjukan. Många träd behandlas när det finns tid över, men just hamlad alm i kulturhistorisk miljö borde få styra agendan och inte bli beskurna när det ändå finns tid över... Lyckas ni behålla dessa almar en tid till kan de bli de enda kvarvarande och världskända!

Hej

om man beskära på vårvinter blir rötter store än krona så när blir våren o blir mycket aktivitet rötter ger mycket näring på det här sättet kommer många skott och blir växt mycket bra.

H:Bassam

Tack för svar!
Roligt att du tycker träden är vackert hamlade Cilla, tycker inte kortet gör dem rättvisa. Lite spöklika på vintern och våren då bladen kommer sent. Fantastiska sen med sina vridna grenar. Usch ja, almsjuka, på skolan ca 2 mil därifrån fick ett jättestort träd tas ned i år. Almsplintborren har jag dålig koll på, brukar den komma på våren då menar du? Får läsa på lite om den

Åh du har så rätt i det du skriver om hamlad alm i kulturhistorisk miljö! Vill få gubbarna på kyrkogården att tänka ännu mer på det


//Mona

Ett litet tillägg till alla bra svar:

Börja hamla ett träd tidigt i dess liv.

Hamla verkar väldigt roligt och är mycket dekorativt, men vår beskärninglärare har just matat oss med bilder och alla upptänkliga varningar om vad resultatet blir om man försöker börja hamla på redan vuxna träd.
Bland annat kan man inte med bästa vilja i världen kalla det vackert, sårytan vid första beskärningen blir verligen onödigt stor och de nya skotten sitter dåligt förankrade. (Det finns fler argument, men just nu sviker mej mitt minne)

Med "oss" menar jag mina klasskamrater på trädgårdsutbildningen på Uddetorp.

Hoppas du får ett fint träd!