CITAT (Överbölingen @ 13-01-2011, 18:57)

Måste först få klara ut att kyckling i gemen inte är gemen hos mig. Den är alldeles för gemen. I 99 % av serverade kyckligolyckor är köttet (om det nu är kött?) torrt och trådigt. Tugga, tugga enligt mina upplevelser av kyckling. Den fastnar mer i tänderna än överkokt kalvkött. Föredrar helt klart billig falukorv som bränns i stekpannan för att det är för mycket konsistensgivare, potatismjöl och potatismospulver i den.
MEN! Ibland dyker det upp en stålande kyckling. Saftig kortstrådig och välsmakande. Har hänt med Flygande Jacob någon gång. Med kycklinglår, grillade, ett par gånger. Spettgrillade i skogen likaledes. Men oftast *** i lergryta.
Annars är bröd bäst i terracottakastrullen.
Vi har två R. grytor. Men än är det bara frugan som vågat använda dem from the 70th. Jag älskar stekpannor, järngrytor och traktörpannor. Och såskastrull i koppar.
Skall nog överväga om jag skulle ta mig före att göra en älggryta i lerpannan.
Håller inte med, och håller med. Köp en hel krav-märkt (eller Bjäre-kyckling), fyll den och krydda. Hyvla lite smör (eller droppa olivolja) över. Tillred
långsamt på rätt låg värme i ugnen. Ös ofta. Öka värmen mot slutet. Det kan bli hur gott som helst.
Dilemmat är att filén är färdig före låren. Man får ha fingertoppskänsla. Låren är absolut godast tycker jag.