Vart tog vännerna vägen ? Alternativ

[Motti]

.Man undrar vad vännerna tog vägen nu ?min vän och syssling dog i torsdagsmorgon vilket jag tagit väldigt hårt även om jag visste att det skulle bli så.I fredags skickade jag sms till mina" vänninor" och medelade även på privat medelande på Facbook vad som hänt,jag har inte hört ett ljud från dom så jag har varit ganska ensam i min sorg ,hade varit skönt att få lite tröst från dom eller att de hört av sig.Märkligt !jag har alltid ställt upp för dom i alla lägen när dom haft det jobbigt med cancer osv.Var tvungen att få skriva av mig och det föll sig naturligt att göra det här av någon annledning .Känner mig övergiven av mina så kallat vänner
tänk va !här har man gått och trott att ens vänner skulle finnas för en när jag fick det jobbigt.Gud vad banal man är.
MVH Motti

[malcolm]

Jag känner så väl igen mig i det Motti beskriver, 1981 råkade jag ut för en tragedi och miste min son och det blev liksom som om jag blev pestsmittad. Folk gick nästan omvägar kring mig även om jag inte tjatade på om det som inträffat. Hade tider hos psyk men inte ens de ville kännas vid mig kändes det som och varje gång jag hade tid för samtal var det en ny person och jag fick dra alltsammans från början igen. Till slut gav jag upp de där kontakterna och tragglade vidare i livet så gott jag kunde på egen hand men allt som inträffade då har satt spår som ännu inte läkt och inte har det blivit bättre av att jag blev ensam med tre barn -97 och drabbades av stroke -05 och -08. Mycket hade säkert sett annorlunda ut om jag hade haft någon form av stöd från min omgivning när det var som värst och nu menar jag inte långa djupa samtal utan kanske ett bio- eller restaurangbesök någon gång för att få komma ut bland människor istället för att sitta ensam hemma i lägenheten och uggla.

Redigerat av malcolm: 11-02-2011, 13:06