Vart tog vännerna vägen ? Alternativ

[Motti]

.Man undrar vad vännerna tog vägen nu ?min vän och syssling dog i torsdagsmorgon vilket jag tagit väldigt hårt även om jag visste att det skulle bli så.I fredags skickade jag sms till mina" vänninor" och medelade även på privat medelande på Facbook vad som hänt,jag har inte hört ett ljud från dom så jag har varit ganska ensam i min sorg ,hade varit skönt att få lite tröst från dom eller att de hört av sig.Märkligt !jag har alltid ställt upp för dom i alla lägen när dom haft det jobbigt med cancer osv.Var tvungen att få skriva av mig och det föll sig naturligt att göra det här av någon annledning .Känner mig övergiven av mina så kallat vänner
tänk va !här har man gått och trott att ens vänner skulle finnas för en när jag fick det jobbigt.Gud vad banal man är.
MVH Motti

[emmas matte]

Min sambo dog för 4 månader sedan och Jag är glad att jag har de vänner som jag har, fick tillochmed kramar i affären av hans före detta jobbarkompis. Men om det är en kompis eller nära släkting som går bort, kanske dina vänner inte begriper att du sörjer så. det är så många resonerar. De
tror att det inte gör så ont då.

[fuchsian]

Min sambo dog för 4 månader sedan och Jag är glad att jag har de vänner som jag har, fick tillochmed kramar i affären av hans före detta jobbarkompis. Men om det är en kompis eller nära släkting som går bort, kanske dina vänner inte begriper att du sörjer så. det är så många resonerar. De
tror att det inte gör så ont då.

Emmas matte,

Sån tur du har trots det svåra som du fick gå igenom. Det lättar din vardag att några bryr sig om dig .....

Till Motti skulle jag vilja säga att en långvarig kär kompis är lika svår förlust då det händer än det är en i familjen. Svaret finns att få om du, Motti ringer till dina kompissar och talar klarspråk med hur du känner det. Som Emmas matte tänker att det var ju en väninna, men hallå, det gör lika ont då det händer. Sorg är sorg och det går inte mäta dess längd och jämföra med något annat.

Min bästis dog 3 år sedan på alla hjärtans dag, helt hastigt. Nog var det jobbigt och jag hade inte så mycket stöd av mina andra väninnor just då. Det gällde att orka igenom det, men det svider än. Jag har ju min man som umgicks med hennes man, så vi 4 träffades ofta. Ingen har ersatt den tomheten som det blev efter henne.

Sorgen tar sin tid att bearbeta, ensam eller med stöd, men det kommer att ljusna men den tiden är indivituell. ...Fuchsian .....

Redigerat av fuchsian: 11-02-2011, 13:21