Vart tog vännerna vägen ? Alternativ

[Motti]

.Man undrar vad vännerna tog vägen nu ?min vän och syssling dog i torsdagsmorgon vilket jag tagit väldigt hårt även om jag visste att det skulle bli så.I fredags skickade jag sms till mina" vänninor" och medelade även på privat medelande på Facbook vad som hänt,jag har inte hört ett ljud från dom så jag har varit ganska ensam i min sorg ,hade varit skönt att få lite tröst från dom eller att de hört av sig.Märkligt !jag har alltid ställt upp för dom i alla lägen när dom haft det jobbigt med cancer osv.Var tvungen att få skriva av mig och det föll sig naturligt att göra det här av någon annledning .Känner mig övergiven av mina så kallat vänner
tänk va !här har man gått och trott att ens vänner skulle finnas för en när jag fick det jobbigt.Gud vad banal man är.
MVH Motti

[Överbölingen]

Ett värdigt lämnande av jordelivet på grund av elakartad sjukdom känns för mig lättare än det plötsliga meddelandet att en anhörig eller vän omkommit i en olycka.
Oaktat anledningen så träffas man av meddelandet på olika sätt. Jag skrev i en annan tråd att en närstående eller god vän som avlder på grund av sjukdom är lättare att acceptera. Plötslig och oväntad förlust är alltid svårare.

Och det är då som vännerna behövs. Att gråta hos, att prata och att känna närhet och förståelse. Jag saknar bortgångna vänner. Vid min ålder blir det allt fler. Men mina föräldrar saknar jag mycket men deras bortgång var naturlilg. Pappa blev 90 och mamma 92 år. Gamla människor dör. Min faster är 103! Blind numera men fortfarande slagfärdig.

By side
Under min lärartid samövade vi ofta med kommunen när de hade katastrofövningar. En av prästerna som deltog lärde mig 3H. Hålla med, Hålla om och Hälla i. Det senare gälde kaffe, te eller vätska.
Vår uppgift från skolans sida var att simulera media och eleverna klarade det mycket bra. Ochdå inte tabliodpressstuket.