Vart tog vännerna vägen ? Alternativ

[Motti]

.Man undrar vad vännerna tog vägen nu ?min vän och syssling dog i torsdagsmorgon vilket jag tagit väldigt hårt även om jag visste att det skulle bli så.I fredags skickade jag sms till mina" vänninor" och medelade även på privat medelande på Facbook vad som hänt,jag har inte hört ett ljud från dom så jag har varit ganska ensam i min sorg ,hade varit skönt att få lite tröst från dom eller att de hört av sig.Märkligt !jag har alltid ställt upp för dom i alla lägen när dom haft det jobbigt med cancer osv.Var tvungen att få skriva av mig och det föll sig naturligt att göra det här av någon annledning .Känner mig övergiven av mina så kallat vänner
tänk va !här har man gått och trott att ens vänner skulle finnas för en när jag fick det jobbigt.Gud vad banal man är.
MVH Motti

[Inga från Närke]

Beklagar sorgen Motti och jag håller verkligen med att det är dåligt av dina så kallade vänner att inte höra av sig. Är du säker på att de har fått dina sms för det kan ju ha varit fel på linjen när du skickade. Om de fått det så kunde de ju ha ringt upp. Personligen tycker jag att om du orkar ring till den du tycker bäst om och fråga typ "har du tid en stund och prata skulle vilja prata lite om sorgen jag bär på" så får du höra om de har tid. Har de inte det är de inga vänner tycker jag.

Vi sitter ungefär i samma situation men inte p.g.a. dödsfall utan sjukdom. Min sambo har varit sjuk i många år, det var bara första halvåret han fick lite besök av arbetskamraterna, nu är det ingen som kommer och hälsar på. Jag brukar fråga när jag träffar någon typ i affären eller på gatan, alla skyller på tiden att den inte räcker, men ett litet samtal eller en timmas besök vore inte för mycket tycker jag. Men de frågar mig hur han mår, vore bättre att ringa fråga min sambo och fråga mig hur jag mår istället. När han jobbade var han en mycket populär person, det verkade som att de inte kunde klara sig utan honom. Fick jobba mycket övertid eller så ringde de och frågade om saker även när han var ledig. Men som sagt ingen hör av sig och då kännar han sig mycket utanför. Inte ens hans chef ringer och pratar.
Önskar ibland att de bekanta vi har, arbetskamrater och grannar frågade mig ibland hur jag mår för jag mår skit rent ut sagt p.g.a. av sambons sjukdom som de inte hittar något svar på och nu i mars går hans sjukskrivning ut för gott och han kan inte jobba det är bara så, så nu är blir det väl slut på att äga hus m.m. utan det blir lägenhet nästa. Sedan är jag ju inte frisk själv heller.

Nog om det. Hoppas det ordnar sig för dig Motti. Skriv gärna ner dina tankar i en dagbok eller liknande det brukar hjälpa mig när jag är ledsen och känner mig nerstämd. Men just nu hjälper inte det för mig heller, har axlat allt här hemma och försöker sälja ut en del saker så det räcker just nu.

Kram från