CITAT (Anma @ 13-02-2011, 00:11)

I nöden prövas vänskapen.
Ännu sannare är att i döden prövas vänskapen.
Antingen kan man överse med vännernas oförmåga, vad det än må bero på, eller så slutar vänskapen där.
I bästa fall har man haft fel och snart står de där med den bästa av stöd.
Man vet aldrig i förväg vad som händer.
Det här tycker jag är väldigt bra skrivet av Anma.
Tyvärr så tror man att man har sanna vänner som verkligen ställer upp när det gäller men ibland så visar det sig att det inte är riktigt sant. Så länge man själv inte behöver hjälp och hjälper dem istället, så vill de gärna vara vänner. När man sedan blir "bara jobbig" att prata med eller behöver en gentjänst, ja då försvinner de helt plötsligt, tills de tror att det har gått över.
Jag har själv erfarit detta vid några tillfällen och jag förstår att du känner dig övergiven och undrar var de är.
Tycker också att även om man inte vet vad man ska säga eller göra så kan man åtminstone beklaga sorgen och att man är ledsen för deras skull samt fråga om de vill prata om det. En liten kram eller att gråta tillsammans kan ju också hjälpa.
Nu hoppas jag för din skull Motti att det inte är så, utan att det finns någon annan förklaring.
Även om du och jag inte känner varandra så beklagar jag verkligen din sorg och ger dig en stor cyberkram!