Jag vet inte om och när jag räknats som fattig. Men som ensamstående med ett barn och nya studielån var det inte muntert. Jag hade inte ett enda lån utom studielån, jag bodde smått och hade inte full dagisavgift. Men slantarna räckte inte till ny vinteroverall, inte till utflykter, ingen hobby, ingen bil, ingen dator, mobil fanns inte, inga kläder till mig och inte till storhandling när det var extrapris. Kött fick jag av mamma och potatis likaså. Men vi bodde och vi åt och hade kläder på kroppen. Det var inte precis någon tillvaro jag önskar mig tillbaka. Det här var dessutom före fattigsverige.
|