Kan någon förklara vad som man menar med att 10% av barnen i (min) kommun är fattiga???

Andra kommuner har givetvis andra siffror- men jag förstår inte vad "fattig" är.
Förmodligen någon socialbidragsnorm???

Eller är det att barnet "känner" sig fattig? Att han/hon inte har "rätt" märke på kläderna eller rätt mobiltelefon?
Är det föräldrarnas inkomster?

Jag VET att det finns (mest ensamstående) föräldrar som har det KÄMPIGT och inte har råd med allting- men FATTIG?????

Förmodligen är det bara jag som har en helt annan definition på vad fattigdom är (inte alls länge sedan hemkommen från Sri Lanka- DÄR träffade jag fattiga !!!! )

Bara skäll på mig- jag tål det!!

b

Det finns verklig fattigdom i Sverige, och det handlar då inte om att inte ha råd med ny mobil. Det finns också, som jag ser det, en upplevd "relativ fattigdom" (typ: att inte ha råd att köpa den mobil "alla andra har"; man fyller kundvagnen på ICA med "chips-öl-läsk)). Siffran för din kommun, jag vet inte här måttet på fattigdom. Andra vet säkert här på forumet.

"Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomststandard. Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar."

http://www.rb.se/vartarbete/isverige/barnf...es/default.aspx

I praktiken innebär det att barn med arbetslösa föräldrar räknas som fattiga, med ett och annat undantag naturligtvis

Jag hittade en intressant sida, fattig.se

Har suttit och läst där ett bra tag nu...

Jag vet inte om och när jag räknats som fattig. Men som ensamstående med ett barn och nya studielån var det inte muntert. Jag hade inte ett enda lån utom studielån, jag bodde smått och hade inte full dagisavgift. Men slantarna räckte inte till ny vinteroverall, inte till utflykter, ingen hobby, ingen bil, ingen dator, mobil fanns inte, inga kläder till mig och inte till storhandling när det var extrapris. Kött fick jag av mamma och potatis likaså. Men vi bodde och vi åt och hade kläder på kroppen. Det var inte precis någon tillvaro jag önskar mig tillbaka. Det här var dessutom före fattigsverige.

Att vara fattig i Sverige idag är väl att inte ha råd till det som de flesta anser för självklart.

När jag var liten så ansåg jag inte att vi var fattiga men vi hade inte råd med TV, telefon eller frysbox. Datorer och mobiltelefoner fanns ju inte. Inte video, bandspelare eller mp3 heller. Mikrovågsugn fanns inte och inte stereo.

Min första cykel var självklart begagnad och nästan antik med läderhandtag och rundad ram.

Mamma sydde majoriteten av mina kläder och mina föräldrar hade inte ens råd att ta körkort.

Skidor, skridskor och pulka fick jag i alla fall och inte tänkte jag på oss som fattiga.

Enda gången jag skulle känna mig fattig var nog om pengarna var slut och kylskåpet tomt.
Eller att jag inte kunde betala räkningarna kanske. Troligtvis kommer inget av det att hända så jag känner mig inte fattig, trots liten budget. Och det är ju föräldrarna som är fattiga, inte barnen i sig. Men har man inte mat på bordet så är man riktigt illa ute. Och barnen drabbas värst.

Fattigdom är ett relativt begrepp. De undersökningar som visar på ökad "fattigdom" beskriver ett Sverige där klyftorna ökar. Barn är extra utsatta eftersom barnfamiljer, och särskilt ensamstående med barn, är en ekonomiskt svag hushållstyp.

Jag hade en god vän som var socialsekreterare som sa det är dyrt att vara fattig. Inga pengar till rea, inga extra på extrapris...

Fattig !det är väl när man inte har mat på bordet och svälter,och jag vill nog påstå att inga barn svälter i Sverige om de har vettiga föräldrar .Fattig är man när man bor i Sudan utan föräldrar plus att man får ta hand om sina syskon och kanske på sin höjd få lite mjölk och lite majs att överleva på,det är fattigdom på sin spets.Vet vi här i Sverige ens fattigdom är ? tror inte det.

Tänk, jag blir skogstokig när jag hör att det finns människor som inte ens begriper vad fattigdom betyder!

Vi bor här, i Sverige, inte i Sudan eller nåt annat land. Vi får lov att förhålla oss till den levnadsstandard som gäller här, inte där, förstått??!!

Kan ni förstå att en unge som inte får sig ens en frukost innan h*n går till skolan är fattig?
En unge som inte kan följa med på museet, eller skidutflykten, eller vilken begivenhet som helst för att mamma och pappa inte har några pengar. Har den ungen samma förutsättningar som den som har föräldrar med pengar i plånboken? Nej, den har faktiskt inte det.

Gillan/ som blir skogstokig av att det finns folk som inte ens förstår ordet fattig

Förresten! En unge idag, som inte ens har tillgång till en dator är ganska körd................fy fan

Vi kan ju inte jämföra fattigdom i u-länder och fattigdom i Sverige!
För för en fattig i ett u-land är ju den fattigaste i Sverige ändå rik.
Men har man inte råd att gå till doktorn när man är sjuk i Sverige då är man fattig.
Har man inte råd att lösa ut medicinen då är man fattig.
Har man inte råd att köpa nya skor när de gamla är trasiga då är man fattig.
några exempel bara på när man borde anses fattig, listan kan göras hur lång som helst

Så ser tyvärr verkligheten ut för många. I Sverige!!!

Jag tycker också att givetvis måste man gå efter svenska förhållanden.
Allt annat är girighet och bara en dålig ursäkt för att blunda för att så många far illa och kanske kan behöva samhällets stöd.
Det man ser i u-länder är ren svält och jag sätter inte riktigt ett likamedtecken mellan det och fattigdom.
Man har ju en beräkning på vad som räknas som existensminimum och man får förhålla sej till det när man försöker definiera vem som är fattig eller inte. Innan vi bytte regering så talades det inte speciellt mycket eftersom det kändes helt naturligt men plötsligt har det blivit ett ganska hett ämne. Vad är det som händer? Kan det ha med att man numera försöker tafsa på socialförsäkringssystemet och att man vill öka klassklyftorna?? Vet hut, i Sverige ska alla ha det så gott som det bara går beräknat på statens finanser. Far någon illa i botten så är det banne mej toppskiktet som så vackert får stå tillbaka, inget annat är acceptabelt!

Jag känner mig inte fattig eftersom jag kan trolla med knäna men enligt normen är jag fattig. Jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet, jag har råd att gå till läkare, jag har råd med medicin men vid tandläkarbesök får jag allt nalla en hel del på matkassan för att det ska gå ihop och nöjen som bio, konserter osv är inte att tänka på överhuvudtaget en sådan månad.

Tillhör man kategorin människor som är ute i arbetsmarknadsåtgärd av något slag har man ofta inte mycket marginal för det där lilla extra som lönearbetaren ser som en självklarhet. Att man inte har samma rörlighetskapital behöver dock inte automatiskt betyda att man känner sig fattig, man lär sig ju leva på marginalen om man måste och man lär sig framför allt prioritera.

Stintan/ som blir lika skogstokig av samma anledning!

Många åsikter, men jag ser ingen klar definition vad som menas med fattig.

Socialbidrag?? DET får väl ändå ingen idag?? Och framför allt inte barn.

Jag umgås med olika folk ur olika samhällsklasser och olika kulturer, men jag känner inte till ett enda barn som MÅSTE gå till skolan utan att ha ätit frukost p.g.a. penningbrist. Däremot en massa barn som går till skolan UTAN att ha ätit frukost och inte orkar prestera.....
Det finns kanske barn som detta gäller (att inte ha råd) , jag känner ju inte alla, men definitivt inte vart tionde barn.

OCH jag säger INTE att det INTE finns fattiga i sverige- men ingen kan tydligen definiera vad det KONKRET är att vara "FATTIG". Jag tycker mig förstå ev en del av inläggen att vi klarar nog oss med betydligt mindre än vad VISSA ställer som krav.

OCH som jag skrev inledelsevis:
"Jag VET att det finns (mest ensamstående) föräldrar som har det KÄMPIGT och inte har råd med allting- men FATTIG?????"

Gillan: "Förresten! En unge idag, som inte ens har tillgång till en dator är ganska körd................fy fan"

Ta reda på hur många I SVERIGE som INTE har daglig tillgång till bredbandsuppkopplad dator.....
Stora delar av fatti'landet Sverige har inte MÖJLIGHET att få detta... Är alla dessa "körda" ????
Sen kan vi diskutera vad som menas med "tillgång"....

b

Vad menar du???? Leker ordvrängare? Det kanske inte heter socialbidrag längre, har fått finare namn?
Givetvis är det föräldrarna som får utbetalt pengar, men barnen räknas såklart in i det stöd föräldern får.

Gammelnalle det skulle vara intressant att få höra hur du själv definierar fattig. Tyvärr verkar du tillhöra den del av befolkningen som blundar för verkligheten.
Faktum är att det finns många både barn och vuxna som av ekonomiska skäl tvingas leva på nudlar och havregrynnsgröt både en och två veckor i månaden. Människor som är tvugna att sätta sig i skuld för att kunna betala det allra nödvändigaste. Människor som inte har minsta buffert att ta av när skorna eller glasögonen går sönder. För den fattige är det en skam att inte ha råd att ge sina barn det dom behöver och det är inget man i första taget skyltar utåt med.

Instämmer!

visst vet människor i sverige vad fattigdom är, tro för all del inget annat motti!
till och med människor som inte är fattiga torde veta vad det är utan att behöva fråga om det.

det finns barn som inte har något hem, det finns barn som får äta nudlar till middag för det är vad som bjuds.
det finns barn som inte har gummistövlar, vinterstövlar, gympakläder, vinteroverall.
bara som exempel.
det finns barn som inte kan följa med på skolans aktiviteter för att det inte finns 50 eller 100 kr.
det finns barn som inte kan gå på kalas för att deras föräldrar har inte råd att köpa någon present.
det finns barn som inte får några födelsedagspresenter eller julklapppar.
det finns vuxna som måste välja mellan att köpa mat eller betala hyran.
det finns vuxna som väljer att inte hämta ut sina mediciner utan köper mat för pengarna i stället.
det finns vuxna som idag 2011 går omkring med trasiga tänder så det de äter måste vara mjukt, de kan inte tugga.

tänk på det nästa gång du tar taxi ner på stan för din shoppingrunda!

istället för att jämföra sverige med sudan så kan vi jämföra oss med norge, det är mer rimligt.

Jag kan inte svara för Motti: MEN

Det finns säkert barn enligt ovan lista- DET ifrågasätter jag inte- men är det verkligen vart 10e barn i min kommun??? vart tredje i Malmö???

Jag kan INTE definiera ordet Fattigdom- så mycket förstår jag- men vill gärna veta SÅ ATT vi pratar samma språk.
Mellan RIK och FATTIG måste det finnas ett antal graderingar???? Eller???
Och att ha FÖRSÖRJNINGSSTÖD inte Socialbidrag (har man iallafall sagt till mig att "socialbidrag" heter det inte numera- ) kan knappast vara samma sak som att man per automatik är FATTIG!!! ?????

Jag vet också att det finns barn till "rika" föräldrar som inte kan ge sina barn 100:- till en present därför att föräldrarna spenderar pengar på annat som DE prioriterar.....



Ett gammalt sveskt ordspråk poppar upp:
Det är inte på inkomsterna man blir rik- utan på de utgifter man inte har!!

b

Fattigdom har nog alltid funnits i Sverige. Den har bara inte synts o hört tidigare i samma utsträckning som nu.
Människor som av någon anledning aldrig kommer ut på arbetsmarknaden, eller med ett kort arbetsliv, kommer alltid att få leva i fattigdom enligt vårt synsätt att identifiera fattigdom. Så kommer det nog alltid att förbli, tyvärr.

Om du orkar, och verkligen är intresserad av att veta, kan du ju läsa Rädda Barnens årsrapport 2010, om barnfattigdomen i Sverige.

Barnfattigdomen i Sverige

Har läst igenom vad alla har skrivit och en sak som jag undrar är; ---- fattigdom med känslor.
Hur blir denna unge om den inte få sitt basbehov av kärlek och vara omtyckt och lära sig att det är inte precis allt som kan mätas i pengar?!!

Det räcker inte att ge barnet en nyköpt leksak för att den vill/eller den som har hand om barnet har fastnat i det att rikedom = pengar.
Visserligen sant till stor del, men kärlek och omfamning kostar inget, men ger så mycket mer. Samtidigt kan man lära sitt barn att förstå att när pengarna inte räcker till så finns ju värmen och omsorgen som ger barnet den tryggheten som kan inte köpas för pengarna. ......

Kanske en ensidig inlägg, men att förstå tanken bakom detta kan man trots i svåra omständigheter ge ett bättre start i livet än en ny leksak, för barnet lär sig att förstå --- om den endast får leksaker --- att det är den stora lyckan och sakerna blir ju inget värda i längden när det finns ett tomt hål i barnet som den inte begriper sig på. ... Lite annat att tänka på och det finns så mycket som är gratis om man är påhittig förälder .....Fuchsian ......

Att det är just i Malmö det finns flest fattiga ger en ledtråd till varför du inte känner några. Väldigt många är invandrare, ofta somaliska familjer med bortåt ett dussin ungar och där föräldrarna är arbetslösa. Om en fattig familj har tio ungar så blir det snart stora siffror i statistiken. Men även svenska ensamstående mammor som också är arbetslösa, kanske för att hon fick ungen när hon var 15-16 och därmed inte gick klart sin utbildning. Och vidare missbrukare, som också har ungar. Hur många ur dessa grupper känner du?

När jag läser denhär tråden kan jag inte annat än undra över varför en del så ihärdigt förnekar att fattigdom existerar i Sverige? Vad skulle det innebära om den insikten faktiskt fick fäste i medvetandet?

Kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd ökar snabbt och påverkar naturligtvis kommunens andra verksamhetsområden som en jätten glufs. Skolor, äldreomsorg,vägunderhåll etc tvingas minska sina kostnader. Detta i sin tur påverkar oss alla.

Det allvarligaste är, inte att antalet hushåll som blir beroende av försörjningsstöd ökar utan att så många hushåll blir långtidsberoende av ekonomiskt bistånd och där är det nog ingen som förnekar att det handlar om just fattigdom.

Att jämföra med andra länder är faktiskt ingen poäng eftersom vi relaterar till vår egen omgivning och i synnerhet barn har inget annat att jämföra med än sina skolkamrater. Ingen skyltar med sin fattigdom eftersom det upplevs skamligt, alltså försöker man dölja det så långt som möjligt är. I synnerhet i konsumismens tidevarv positionerar vi oss genom prylar gentemot varandra. Att konsumera är numera ett fritidsnöje och inte som förut, en nödvändighet. När vi tittar in i välfyllda garderober och konstaterar att vi inget har att ta på oss????
Konsumismen och prylarna har blivit ett sätt att visa sin status som tydliggör skillnaderna mellan dem som har och inte har.

Fattigdom kan uttryckas på många olika sätt. Är ett samhället rikt eller fattigt när nya köpcentra växer upp som svampar i jorden medan barngrupperna på dagis ökar?

Har du råd att sjukskriva dig? Har du råd att sätta dina barn i simskola eller att delta i klassresan som kostar 100 kr? Man kan ställa massor av konkreta frågor där just fattigdomsbegreppet blir ganska tydligt.

En till som uppenbarligen inte förstått vad det är fråga om. Säg du till ditt barn att "tyvärr får du inte åka med på skolutflykten men du får en kram". Man kan inte äta omfamningar och kärlek och inte heller klä sig i det! Det är ju faktiskt ganska löjligt att tro att fattiga barn inte skulle få den kärlek der behöver. Typiskt att sånt kommer från en som själv kan vältra sig i pengar.

Man kan ju införa skoluniform även i Sverige, så syns det inte att vissa barn inte har råd med dyra kläder. Subventionera uniformerna, så har alla råd. Och förbjud klassresor som kostar pengar för föräldrarna.

Eller tillåt segregering så barn kan gå på skolor där enbart barn ur deras egen samhällsgrupp går, så kan dom inte hålla på och jämföra sig med såna som har det bättre.

Men min lösning är nog ändå fler jobb. Får föräldrarna ett jobb så kan de tjäna pengar och komma ur fattigdomen. Inför sextimmarsdagar med sänkt lön, så får man lös en massa arbetstillfällen. Tråkigt för alla stora köpcentran att folk får lite mindre pengar över för konsumtion, men det är ett problem jag tror vi kan hantera.

Men Huggormen...segregerade skolor - är inte det en av de tydligaste fattigdomsbevis som man kan ha i ett samhälle???

Däremot börjar jag hålla med dig om sänkt arbetstid, att dela på jobben minskar konsumtionen vilket nog är nödvändigt.

De segregerade skolorna var ironi. Men eftersom fattigdom är relativt så skulle det hjälpa på självkänslan hos de fattiga om de slapp jämföra sig med någon rikare.

Okej....men att lösa ett problem med att skapa flera nya (segregerade skolor skapar massor med problem) är väl inte en bra lösning...

Tackar för den länken- en LITEN puzzelbit

har skummat sid 27-31 Och genast får jag problem , de skriver bl.a. :
"Fattigdom kan definieras på flera sättDet finns flera sätt att definiera fattigdom. Definitionerna bygger på samhällets normer samt hur vi ser
på och värderar ekonomiska förhållanden.Inom EU används i huvudsak ett relativt fattigdomsbegrepp som innebär att fattigdomsgränsen går vid
högst 50 eller 60 procent av landets medianinkomst.
Fattigdom kan också definieras med absoluta ekonomiska mått, det vill säga inkomster som understiger
en viss gräns. Gränsen kan sättas på olika sätt beroende på land och sammanhang. Världsbankens
definition av fattigdom i utvecklingsländer (en inkomst på mindre än två dollar per dag) och Socialstyrelsens
riksnorm för socialbidrag är två exempel."

och vidare:

Fattigdom är med detta synsätt ett relativt begrepp

slut citat, mina kursiveringar


Därmed svårt att diskutera: det finns för många variabler för att vi skall diskutera samma sak.
Och just att RK med sina höga chefslöner skulle vara normgivande... tja....

Jag har tidigare levt lååååångt UNDER DEN AV SOCIALstyrelsen stipulerade normen... varit berättigad till (men ej tagit) bostadsstöd osv... (huruvida "socialbidrag" vet jag inte ) men FATTIG???? ALDRIG!!!

b

Men skolar är väl ofta segregerade eftersom dom har ett visst upptagningsområde och får elever därifrån.
När man sedan själv får välja skola för vidare studier så kanske det suddas ut något.

"Fattig" kan definieras väldigt olika och är dessutom är ett mycket känslomässigt laddat begrepp.

Om man vill analysera och diskutera vidare om detta, så är det bättre att tala i termer av skillnader i levnadsstandard och om tillgången eller avsaknaden av konkreta nyttigheter.

Visst har jag fattat det hela och UPPLEVT det också som barn, när maten var slut och magen knorrade av hunger och man inte kunde gå till skolan för att pappa hade inget jobb och kunde inte köpa skor till mig.

Du är alldeles för ensidig i detta. Jag har inte vägt varken det ena eller det andra mot varandra utan enbart tagit upp en STOR bristvara i fattigdomen som de flesta nuförtiden i det materialistiska världen glömmer bort ---- att ta tid för sitt/sina barn att lära dem att värdesätta också det som är inte beroende av pengar.
Man kan gå ut till skogen med sina ungar och hitta på massor med saker --- det kostar inget men ger barnet ett annat sätt att värdesätta det de kan få när man har råd att köpa det som behövs.

Jag upplever dagens Sverige som en stor "gnäll och klaga - stuga" och utan egna initiativ ----- Gäller inte alla, men en del .....men gör nåt själv då, det finns ju många länder som inte ens ha rent vatten.

Att få en känslomässigt stabilt barndom med eller utan pengar gör det lättare för dessa barn att klara sig sen som vuxna och inte gå med dollartecken i ögorna för allt. Men dagens samhälle är ju byggt just för detta fenomen --- pengar och brylar ---- men ändå må pytom och känna sig tom invärtes.

Ta du och "missuppfatta" hur mycket du vill, men min mening är att trots inga nya prylar väger mer än den inre tryggheten man har i grund och botten.
( har du sett reklamen i TV där en gubbe vältrar sig i ett helt rum med sedlar ---- det är min gubbe! heh ..) ... Fuchsian ....

Jag tänkte för ett ögonblick skriva att det trots allt inte är så farligt med fattigdom, få svenskar under trettio har nog växt upp under värre armod än mig. Men när jag tänker efter så blev jag ju inte riktigt riktig heller...

..................

Tog bort eftersom jag gjort dumheten att jämföra mitt eget liv med äkta fattigdom, ursäkta!

Jag gillar dig precis som du är!

Helt rätt! Det ligger inte i prylar utan en fråga om prioritering och att ge förståelse till barnen och ge dom delmål eller andra alternativ och att de får delta i den situationen som man lever i.
Det där menar jag att då uppstår inte dom tomma rummen i själen och allt det för med sig. Man är lycklig och påhittig i den situationen man befinner sig i och inte bryr sig så vad grannen har för sig.
Så uppfattade jag ditt inlägg Anki, och det försökte jag förmedla innan, men ville inte bli för långrandig, så det blev nog lite för ensidigt.
Det var detta som du fick nerskrivet jag syfftade på. ------ Bra skrivet! ... ---- Fuchsian......

Många upplever sig nog som fattiga om man måste anpassa sig till en mindre rock på grund av minskade inkomster. Man har vant sig vid ett visst levnadsmönster och när inkomster minskar så kan omställningen vara som en kalldusch. Men då är man ju inte fattig, bara upplever att man är fattig. Många kan trolla med knäna, andra inte. Men man måste förstås ha några kronor att trolla med, annars är det kört.

Diskussionen handlar väl inte om att ungar absolut måste ha en massa prylar för att inte betraktas som fattiga. De flesta av oss har /har haft en möjlighet att prioritera men så finns det människor som hamnar i situationer när det inte går att prioritera därför att det inte finns något val. Jag har ungefär samma erfarenheter som Anki men har inte heller kännt mig fattig. Jag gjorde också ett val i samråd med barnen att inte jobba heltid och dom fick därför vara utan både det ena och det andra men enligt dom själva så tycker dom det var bra. Men som sagt det är ju inte dessa barn det handlar om.

Ingen skall ju behöva svälta i Sverige. Alla har ju rätt till existensminimum. Men om det fungerar i verkligheten vet jag faktiskt inte. Eller om man hellre svälter än söker hjälp. Men har man barn så gör man nog allt för att det skall finnas mat på bordet. Även om det betyder soc. Barn som går hungriga är ju en social angelägenhet eftersom dom far illa.

Blir så trött på detta eviga tjatande om prioriteringar!!!!
Det finns människor i Sverige som inte ens har möjlighet att prioritera!!!!!
För vad ska man prioritera bort om man redan flyttat till den billigaste 2:an man kunde hitta,man har ingen tv, ingen tidning och ingen telefon. Man har redan sålt allt som går att sälja.Bio, semester, teater eller andra nöjen som kostar har man prioriterat bort, inga presenter eller julklappar till släkt eller vänner.

Man röker eller dricker inte, kaffe dricker man bara när någon bjuder,man köper inget lördagsgodis till barnen och kläder ärvs från släkt och vänner eller möjligtvis köps på Myrorna (när de har rea naturligtvis). Inga lån eller skulder, de enda räkningar man har är hyra och el. När man funderar på om det verkligen blir billigare att baka, för om man bakar måste man ha ugnen på och då går det åt mer ström och då blir elräkningen högre.
Man försöker att storhandla på billigaste stället, jämför alltid priser, köper aldrig kött, pålägg blir möjligtvis en riktigt billig ostbit annars inget. När man hoppas att de ska ha nåt med utgående datum som är riktigt billigt, övermogna bananer etc. Annars blir det mest potatis och rotfrukt. Och rårivna morötter och vitkål ÄR ju faktiskt gott. Och nyttigt. Hm, kanske inte 5 dagar i veckan men ....
Glasögonen gick sönder, men det kan man ju laga med lite tejp. Oj, tejpen är slut och inga pengar att köpa för. Kanske man kan låna av nån granne?
När man ständigt oroar sig för att bli så sjuk att man måste åka till doktorn. Eller oroar sig för att ungarna ska bli sjuka så de behöver medicin. Eller oroar sig för att cykeln ska gå sönder eller bli stulen, för då får man gå över 5 kilometer när man storhandlat. För att inte tala om oron över när ungarna nästa gång ska på utflykt med skolan till badhuset, för då ska det finnas pengar till bussen och inträdet och en femma till skåpet, för tänk om någon tar jackan eller skorna hur ska man då få tag i pengar så man kan köpa "nytt" på Myrorna.
VAD ska man då prioritera bort???

När man redan tvingats "välja" bort allt då är det svårt att prioritera!Hur gör man det?????

Det finns människor som har det precis så här! I Sverige!

När det gäller barn som är fattiga, så finns dom även här i Sverige. Svenskfödda, med svenska föräldrar.

Missbrukarbarn som överlever tack vare skol-lunchen. Hemma får dom oftast ingen mat p.g.a. att ena eller båda föräldrar bränner iväg alla pengar på sitt missbruk. Det förekommer - jag har sett det med egna ögon

För att hjälpa dom barnen, måste vi runtomkring ha ögonen öppna så att vi upptäcker dom. Dom kan finnas i de "bästa" familjer, tyvärr... Jag har sett 2 fall, den ena familjen var "arbetarklass" och i den andra var fadern VD på en framgångsrik firma.

Visst är det så för många - tyvärr

Hur mycket har dessa riktigt fattiga föräldrar i inkomst? Det hade varit väldigt intressant att se hur deras månadsbudget ser ut

Det finns en liten klick som inte vill arbeta, oftast i missbrukarfamiljer el. småkriminella. Har någon sett hur "fingerfärdiga" kan de små barnen vara i större folksamlingar??? I Stockholm, såg jag det, ungar som plockade av turister och andra som inte var uppmärksamma nog.
Jag undrar hur definierar man dessa ungar i fattigsverige?????? - Blivande smågangstrar, eller???? .... Fuchsian .....

Låter lite fördomsfullt, när arbetade du själv?

Utan att spekulera om vems ungar dom är så....Ungar på glid kanske? Sätter man en stämpel på någon är det lätt att vederbörande också försöker leva upp till den i ren vanmakt. Vi får alla hjälpas åt att fånga upp dessa ungdomar/barn istället och varligt försöka slussa tillbaka dem från kriminaliteten. Barn föds inte som gangsters...