CITAT (Anki på Öland @ 18-02-2011, 14:23)

Ser att jag tydligen alltid varit fattig och mina barn har hört till dom som inte fått pengar till att kunna följa med på skolresor och sånt. Ingen av oss har dock känt oss fattiga fast mina inkomster legat långt under "socialbidragsnormen" (som det hette på den tiden) - däremot har vi fått prioritera!
Mina barn fick göra valet - skall vi kunna ha hund kan jag inte jobba heltid och då kommer vi inte att ha råd till märkeskläder och annat mer än det nödvändiga, men å andra sidan kommer jag att vara hemma när ni kommer från skolan - skall vi ha råd att åka på semester tillsammans har vi inte råd att lägga en hundring per månad till gemensam klassresa osv.
Det var aldrig någon tvekan i deras val!!
Det har ju också gjort att jag kommer att få en pension som är skrattretande, men.... jag är ju van att leva på lite pengar och jag har ett billigt boende så jag kommer att fortsätta vara en fattig pensionär och få prioritera - men nöjd med livet

Helt rätt! Det ligger inte i prylar utan en fråga om prioritering och att ge förståelse till barnen och ge dom delmål eller andra alternativ och att de får delta i den situationen som man lever i.
Det där menar jag att då uppstår inte dom tomma rummen i själen och allt det för med sig. Man är lycklig och påhittig i den situationen man befinner sig i och inte bryr sig så vad grannen har för sig.
Så uppfattade jag ditt inlägg Anki, och det försökte jag förmedla innan, men ville inte bli för långrandig, så det blev nog lite för ensidigt.
Det var detta som du fick nerskrivet jag syfftade på. ------ Bra skrivet! ...

---- Fuchsian......