Varför ställa en fråga om fattigdom om man redan har en bestämd uppfattning i frågan?
Sverige är ett rikt land, det är vi nog alla överens om. Naturresurser, en intakt produktionsapparat efter kriget när hela Europa låg i spillror men även en förd politik som grundar sig på jämlikhet och jämställdhet, alla viktiga faktorer som bidragit till vårt välstånd.
Hur ett land tar hand om sina barn, om gamla, sjuka och arbetslösa brukar vara mått på välfärd och anses viktigt att mäta för att se om den förda politiken ökar eller minskar klyftorna i samhället. Utan mätningar - ingen kunskap - inga åtgärder.
Att individualisera problemet, att människor inte kan rätta munnen efter matsäcken, eller att sätta sitt eget liv som norm är inte särskilt fruktbart. Om stora grupper människor i ett land får sämre levnadsvillkor utan att landet i sig befinner sig i kris handlar det om en fördelning av våra gemensamma resurser.
Om det har man absolut rätt att tycka vad man vill om men avstå gärna från att moralisera på individnivå.
Själv är jag övertygad om att i mer jämlika samhällen mår vi
alla bättre. Konflikterna minskar, tryggheten ökar och, kan man hoppas, det finns en större glädje och intresse av att delta i samhällslivet och värna om någonting gott.
Det finns hur många undersökningar som helst som visar på fördelar med samhällen som strävar efter jämlikhet. Här är en av de senaste och mest uppmärksammade;
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecens...ticle6495857.ab