MARIONETTERNA
Det sitter en herre i himlens sal, och till hans åldiga händer gå knippen av trådar i tusental från vart människoliv han tänder. Han samlar dem alla, och rycker han till, så niga och bocka vi som han vill och göra så lustiga piruetter, vi stackars marionetter.
Vi äta och dricka och älska och slåss och dö och stoppas i jorden. Vi bära den lysande tankens bloss, vi äro så stora i orden. I härlighet leva vi och i skam, men allt som går under och allt som går fram och allt som vår lycka och ofärd bådar är bara ryck i trådar.
Du åldrige herre i himlens sal, när ska du tröttna omsider? Se dansen på dockornas karneval är sig lik i alla tider. Ett ryck på tråden - och allting tar slut och människorsläktet får sova ut, och sorgen och ondskan vila sig båda i din stora leksakslåda.
Bo bergman
|