Dansk-Svensk gårdshund. Alternativ

[töre]

Jag är nybliven pensionär och tänker skaffa hund som sällskap och promenadkompis, jag har aldrig förr haft hund, men genom åren har hästar, katter och diverse smådjur passerat i familjen, just nu har jag tre katter, väldigt sällskapliga och trevliga men inte mycket till promenadkompisar.Jag bor fritt på landet och vill ha en hund som inte driver och kan vara med i trädgården okopplad, eftersom två av mina katter är långhåriga och kräver mycket pälsvård vill jag ha en hund som inte kräver det.Har ägnat mycket tid åt att läsa hundböcker, titta på olika nätsidor och pratat med hundägare och kommit fram till att Dansk-Svensk gårdshund kanske skulle passa mig. Jag är väl medveten om att en valp tar tid, och skall informera mig om kurser jag som nybliven hundägare har nytta av att gå.Du som har erfarenhet av Dansk-Svensk gårdshund hör av Dig. Har även tittat på Borderterrier och Cairnterrier men är lite fundersam på om de är väldigt dominanta, i djuraffären avrådde de.

[Ramoth]

Hej!

Jag är matte till gårdis (Dansk-Svensk gårdshund) tikarna Felicia och Lillan.

så vitt jag kan förstå är är rasen inte 100% homogen. Alla uppförsig inte helt lika och våra töser är ett lysande exempel på detta.
Den älsta - 12 år - är sjövild ute som inne, älskar alla djur vi haft/har. pussat kycklingar, adopterat kattunge och diat den (jo säkert! Hon fick till och med mjölk till lilla Tapsan) vaktar hönsen, är snäll mot ankor och jagar räv med stor entusiasm, samt är totalt och fullständigt genomsnäll och älskar att vara nära.
Att gå lös på den icke inhägnade tomten funkar några minuter i taget - sedan drar hon och utvecklar i det sammanhanget tota och selektiv dövhet.

Den yngre - 9 år - är en riktig soffpotatis inne, men pigg och allert ute. Hon jagar höns och ankor (ankor ända ner i dammen) nafsar katter (och de ger igen, så hon har lärt sig, men hon vill) samt har lockat med sig räven hem (hittade både hund och räv på yttertrappan en natt kl. 03), samt är totalt och fullständigt genomsnäll och älskar att vara nära.
Att gå lös på den icke inhägnade tomten funkar inte - hon drar direkt och utvecklar i det sammanhanget total och selektiv dövhet.

De trivs med motion och när det händer saker, men det viktigaste i deras liv är att få vara med husse och matte.
Pälsarna är oerhört lättskötta. Något bad då och då kanske för att de inte ska lukta för mycket hund. Någon särskilt kraftig "hundlukt" utvecklar de i alla fall inte. Gummiskrapa under värsta fällningen (vår öst) kan förstås vara bra för golven.

Pigg allert och allt igenom charmig ras!
Kramar är det bästa som finns för då är man nära, nära, nära!

Vi är också välsignade med en styck Höckgårdens Ebbe 2 år och västgötaspets.
Kramvänligt energiknippe. Vill att det ska hända saker och gillar att använda både kroppen och knoppen.
Mastodontfäller vår och höst, men "fället" kammas lätt ur.
Håller sig hemma - visst - men inte utan att vi håller ett öga på honom och övar inkallning.
Varnar för mänskligt intrång på reviret.
Super-duper-genom-snäll

Ingen av raserna drar in mycket skräp vid dåligt väder. I synnerhet inte gårdisarna.
Västgötaspetsen har ju lite mer päls, men tack vare pälskvaliten så räcker det med att torka med en fuktig trasa efter besök i vått grus.
Båda raserna är synnerligen terränggående.
Gårdisarna trivs med en hundkappa när det är riktigt svinkallt - pga den mycket tunna pälsen.
Västgötaspetsen gillar sig ute i ur och skur utan annat väderskydd än den egna pälsen, som är helt suverän mot väder och vind.

Båda raserna är underbara, kärvänliga och sociala

Kontakta rasklubbarna vet jag och varför inte en uppfödare eller ägare av rasen du funderar på, så du kan få träffa hundarna i verkligheten och få hjälp att bilda dej en korrekt uppfattning.
Vill du veta mer om gårdis eller västgöte så PMa gärna.

Lycka till

Redigerat av Ramoth: 09-03-2011, 11:33