SVTs uppdrag tar för stor plats att redovisa men klart är att det skall vara ett brett innehåll och nå så många tittare som möjligt. Minoritetsgrupper har väldigt lite att hämta.
Kommersiell TV skall ta in största möjliga volym av reklampengar.
Programmens bärighet utvärderas av recensenter och media. Tyvärr ger det ibland en styrning och ofta åt fel håll. Mest relevanta mätningen är ”tittarsiffrorna”.
Om vi nu tänker oss att utveckla ett TV-program, typ. serie med 6 till 8 sändningstillfällen så krävs att SVTs tittarsiffror når en minimigräns och får bra recensioner. Därför får producenten ge vika för specialkrav och detaljönskemål. Metaller och bimetaller i elektrisk apparatur är föga intressant för en stor massa. Däremot tar fler emot en populärvetenskaplig presentation av ämnet. Teknisktmagasin. Så gäller även för trädgårdsprogram.
Kommersiellt måste programmet ha tillräcklig bärkraft för att få annonsörer. Räddningen finns ju som second handsändningar. Dvs serier och programrätt som säljs till olika TVbolag. Och bär upp produktionskostnaden ekonomiskt i slutänden.
I det senare fallet så köper både SVT och kommersiella bolag visningsrätt och programidérätt. Exempel är Antikrundan, Masterchef Sverige, Gula boken, Make overprogram m fl. Gissningsvis är ”Antic roadshow” billigare att köpa sändningsrätten till än att spela in Antikrundan efter köp av programidén.
Trots att jag är lite äldre, som man säger, så uppskattar jag de kommersiella programmen med reklampausar. Fylla på kaffe, fixa ost och kex, gå på toa, ta ut hunden m. m. Gillar inte alls 90 minuters filmer utan avbrott.
Och p g a ovanstående vill jag försöka förklara varför specialinriktade program vare sig det gäller trädgård, modellflyg, hobbysnickeri mm har väldigt liten chans att bli producerade. Tittarskaran är alldeles för liten. För smala för public service och ger för låga reklamintäkter i den kommersiella världen.
Därmed har jag inte nekat till att jag skulle vilja ha djupare trädgårdsprogram. Om jag trodde på möjligheten.
|