jag var ensam när min som flyttade hemifrån och han hade jobb så jag har ju inte varit riktigt i den situationen.Men jag har sett mitt föräldrarskap som en uppgift att förbereda honom att stå på egna ben.Visst hjälper jag till ibland tex nu till påsk när de flyttar och får 2 hyror men jag ger det jag kan och vill.tror man gör "barnen"en björntjänst om man sticker till dem nåt i tid och otid en vacker dag kommer när vi föräldrar inte finns.Däremot har jag gjort väldigt klart för honom att om det skulle hända nåt så det blir problem vilket det oxå gjort några ggr,ska han alltid kunna vända sej till mej jag hjälper om jag kan
Behöver väl inte skriva det kanske men naturligtvis älskar jag min son