När barnen var små och man ahde hund kämpade jag hysteriskt mot allt grus.
Varför någon idiot till arkitekt ritar hus med ingång på mitten och man alltid måste passera hallen var man än ska i huset, det övergår mitt förstånd.
Det innebär att om man inte alltid håller pedantiskt rent i hallen så vandrar gruset med blixtfart runt i hela huset.
Smågrabbar med mycket energi har sex meters bromssträcka för att ta av sig skor ellet stövlar. Tro mig jag har mätt. Grus långt in i hallen alltså varför dammsugaren åkte ut och in jag vet inte hur många gånger på dagen. Hunden hjälpte ju tilll att dra in grus också.
Till slut stod dammsugaren alltid i hallen. Jag brukade skoja om att jag tyckte de skulle göra dammsugare i furu eller bok eller något annat träslag som smälte in i miljön.
Nu är pojkarna stora och ingen hund har vi ännu, men dammsugaren står av någon anledning fortfarande i hallen. Jag vet inte riktigt varför.