Hej orkidétjuven och tack för exempel och hänvisningar. Jag ska läsa dem. Den här debatten om vådan eller fördelarna av att föra in nya arter, sorter eller hybrider i Sverige förekommer ju lite varstans, och går i vågor. Jag är långt ifrån expert och vill inte ens kalla mig kunnig på området, men har tagit del av debatter både i Sverige och utomlands.
Av de jag lyssnat på är kollegor från Vermont i USA och på Nya Zeeland de mest kritiska till mänsklig spridning av arter och sorter. Där har jag kollegor som i princip säger nej till allt som inte är både inhemskt och strikt lokalt producerat. I Europa, där vi lever tätt och har utbyten i stort sett varje sekund, ter sig detta aningen absurt att följa.
Ett som är bra att veta att många av våra träd som vi uppfattar som svenska, är importerade. Också en svensk sort av oxel kan vara uppdragen i Tyskland t ex, det är inte ovanligt. Lind förekommer väl i stort sett inte naturligt i landet, det mesta materialet tas in. Nästan allt växtmaterial och frö som kan köpas i handeln produceras på ett ställe och förs till ett annat - inom landet eller utom.
Flera nya sjukdomar som drabbat några av våra svenska trädarter, har kommit in via transportträlådor. Mördarsnigeln lär ha kommit in via spanska apelsiner, eller plantmaterial. Säkerligen kommer en hel del in via våra skor från resor också. Själv hade jag afrikanska kackerlackor i huset, som säkert kom in via en resväska. Vinden för dessutom både insekter och svampar långt. Även om vi inte är oeniga om att problem kommer in på olika sätt, så är frågan om hur stor del av problemen som skapats genom t ex det du reagerar på - att plantbutiker säljer olika sorters rönnar och oxlar.
Att plantera träd och buskar är ju ett mycket mänskligt sätt att föröka växter. I naturen (om man inte räknas oss som del av den) förs fröer med vind eller djur, sätts sticklingar, görs självympningar mm. Att plantera är en mycket mänsklig företeelse, som ofta innebär att man sätter frö eller stickling på ett ställe där de inte skulle hamnat annars, och att sedan flytta den uppväxta plantan från stället där den växte upp, till ett helt annat.
Om man hårddrar resonemanget att det alltid är illa att plantera utanför det du kallar "lokalområdet" så blir slutsatsen att man i stort sett kan utesluta att plantera det som finns i handeln idag. Å andra sidan tycker jag att det du tar upp är värt att uppmärksamma. Vad som sedan ska kallas för ansvarsfull spridning och inte är den stora frågan, där jag har en hel del förtröstan i att ekosystemen både är stränga i vad de tillåter, och samtidigt villiga att ta in nytt.
Helt klart får växter bäst utveckling om de är väl anpassade. Men anpassningen i naturen är helt enorm, både på lång och kort sikt. Om en hybrid mellan t ex två körsbärssorter skulle få stor spridning (körsbär vill ju gärna korsa sig själva) kan mycket väl hända att några sorters korsningar får stor utbredning under en tid. De som är väl anpassade.
Måste också säga till försvar för att människan bidrar till art- och sortspridning att Finnoxeln är en mycket lyckad korsning. Jag tror att den uppstod spontant, men är inte säker. Jag kan inte se ett enda exempel på att de olika sorterna oxel elelr rönn bidragit till sämre mångfald. Kan du?
Flera av oxlarna och rönnarna finns som E-planta, dvs landets bästa frö- och växtkännare med stor kunskap om ståndorter, sjukdomar mm, har under decenniers forskning och provplanteringar valt ut dem. Menar du att också E-plantmaterialet skulle vara skadligt?
Min grundinställlning är att jag är positiv till art- och sortspridning. Och med den grundinställningen gäller det att lyssna på dem som kommit till annan slutsats, här finns helt klart kunskap att ta del av!
--------------------
|