Tåliga träd vid trafikerad väg Alternativ

[Katarina S]

Hej!
Förra sommaren flyttade vi till ett hus vid en relativt trafikerad väg (väg 57) . Tomten ligger ca 4 meter från vägen. Där står det nu några 30-åriga pilträd, några har röta och några har synliga svampar (tickor?) på stammarna. Antar att det är röta i närapå alla pilträden. Mycket av grenarna är döda.
Jag har nu funderingar på att ta bort pilträden men undrar över vilka träd man kan sätta i stället? Rönn? Med tanke på att det är rätt trafikerat bör de vara tåliga, det är soligt, lite öppet så på höstarna kan det nog ta i träden en del av blåst. Jorden är lera och en rätt blöt mossmatta på våren. Är villrådig över vilka träd man kan tänkas plantera där.

mvh Katarina

[Cilla]

Hej igen Orkidétjuven,
Har nu läst om rönnarnas hybridisering och är inte övertygad om dina slutsatser. De KAN hybridisera, men att påstå att det sker villigt verrkar vara en stor överdrift. Att Finnoxeln KAN vara en blandning av rönn och oxel är sant - men hur ofta sker sådana hybridiseringar?

Dessutom är jag inte lika automatiskt bekymrad över hybridisering - och inte ens av spridning - som många andra. Jag är inte övertygad om att detta måste leda till att mångfalden minskar eller att det därför skapas invasiva arter som inkräktar på andra. Körsbärssläktet korsar sig gärna och har säkerligen alltid gjort det - har sorterna minskat, är hybriderna mer invasiva än andra, utgör träden sämre bostad för insekter, svampar, fåglar mm?

Men å andra sidan är jag inte påläst på genområdet, och mycket mer bekymrad över trädgårdsägares enorma koncentrationer av växtmedelsgifter och konstgödsel, av urbana miljöers trädfattigdom, av förökning av plantmaterial som innebär att samma individ dupliceras miljoner gånger - och en rad andra miljöfrågor.

Det närmaste engagemang jag haft i frågor som rör detta är egentligen förökning av äppelträd. Jag är inte glad i att närapå SAMTLIGA träd som används i trädgårdar i Sverige står på samma grundstam. Jag önskar att vi använde större variation, för att öka mångfalden, minska sårbarheten och för att kunna lära mer om grundstammarnas betydelse.

Och så skogsbruket förstås, där jag nog är mer benägen att hävda att superlokalt är bäst. I områden i Norge där jag vistas ofta är kalhyggena mindre än på samma breddgrad i Sverige. Man spar enstaka gran och tall som får fröföröka sig. Alla produktionsskogar i området är blandskogar. Skogsägarna menar att det ger bästa skogarna och bästa virket. Man får visserligen vänta några extra år med fröförökningen, men å andra sidan får man de bästa plantorna och dessutom en skog som det går att leva i, menar de. Första 10 åren plockar man hallon. Sedan svamp och björkved (björken gödslar skogen, menar man också). Och sedan blåbär... Samtidigt som djuren, som man jagar, får det de ska. Här hör man aldrig en skogsägare klaga på älg som betar plantor!

Oj vad långt ifrån ursprungsfrågan detta blev. Hoppas att det går bra med vägträden vad du än väljer! :-)

Redigerat av Cilla: 28-04-2011, 00:59