Tant eller inte... (vilket jag inte är utan mer exakt åt det bokstavsbarnsaktiga hållet...

)
Jag är lite besatt av pelargoner! Först i år har jag förstått hur underbara och lyckobringande det kan vara att vara omgiven och pyssla om ett stort gäng pellisar! Har alltid gillat att odla och så men aldrig varit så fäst vid en speciell sorts växt.
Det började med brokbladiga eftersom jag gillar snygga blad... sen hakade doftisarna på... och herrejösses vad lyrisk man kan bli av miniatyr, dvärg och microminiatyrpelargoner!!! Och så många man får rum med när de är så små! =D
Det hjälper absolut inte heller att jag jobbar med växter och pelargonerna väcker starka "vill-måste-ha"känslor... att få känna doften av Dr Westerlund när man vattnar och Mårbackans bladdoft när man rensar plantorna från gula vissna blad...
Jag har handlat sticklingar som en besatt och hoppas på stark tillväxt så de klarar av att övervintra!