Tåliga träd vid trafikerad väg Alternativ

[Katarina S]

Hej!
Förra sommaren flyttade vi till ett hus vid en relativt trafikerad väg (väg 57) . Tomten ligger ca 4 meter från vägen. Där står det nu några 30-åriga pilträd, några har röta och några har synliga svampar (tickor?) på stammarna. Antar att det är röta i närapå alla pilträden. Mycket av grenarna är döda.
Jag har nu funderingar på att ta bort pilträden men undrar över vilka träd man kan sätta i stället? Rönn? Med tanke på att det är rätt trafikerat bör de vara tåliga, det är soligt, lite öppet så på höstarna kan det nog ta i träden en del av blåst. Jorden är lera och en rätt blöt mossmatta på våren. Är villrådig över vilka träd man kan tänkas plantera där.

mvh Katarina

[Cilla]

Jag uppskattar verkligen tonen i den här tråden och hoppas att orkidétjuven och ni andra orkar fortsätta att argumentera!!

Jag hör också till dem som älskar de inhemska arterna, dvs de som funnits här en längre tid, över 100 år eller så. Många fascineras också när man uppmärksammas på t ex alens röda, tidiga blomning (hängena), lönnens fantastiska limegulgröna blomning, ekens små sköra och askens stora punkiga blomster osv.

Men just för rönn tror jag det är bra med sortrikedom. Och oxel. Och för en hel del andra arter, t ex varianter på ek, rönn, pil mm. De bidrar till artrikedom i urbana sammanhang eftersom de passar för helt olika krav. Vi kan inte ha en enda ek i stadsmiljöer (och våra städer breder ut sig) om vi inte använder för Sverige nyare sorter som är mindre, merr upprätta. tåligare mm.

Om vi rättar oss efter att i urbana miljöer sätta enbart det som varit inhemskt under flera hundra år blir det OTROLIGT ARTFATTIGT i både stad och trädgård! Och artfattigt vet vi är sårbart. Våra städer söder om Gävle har redan förlorat snart alla sina största träd - almarna. Nu går askarna hädan i snabb takt också. Jag tror vi måste plantera artrikt och vi måste experimentera med material från olika håll i världen för att inte hamna i situationen att alla träd försvinner på en gång när just den arten och sorten hotas.

Nu när över hälften av världens befolkning lever i städer och Sverige urbaniseras i samma takt blir allt större ytor planterade, och det gröna ska fungera i miljöer som inte är ursprunglig, dvs t ex naturäng och gammelskog. I den situationen tror jag på art- och sortrikedom, och att ekosystemen i våra urbana miljöer utvecklas bäst om vi ser till att plantera så stor variation som möjligt.

Försiktighet och ansvarsfullhet i urbana planteringar för mig är att plantera artrikt, sortrikt, så mycket E-plantmärkt som det går, att sätta frö, att ge alla växtmedelsgifter och konstgödningar nobben, att låta växthögar med ris, löv mm finnas i trädgården, att låta död och döende ved finnas i trädgården i en eller annan form, att kompostera, att låta någon del av gräsmattan få bli äng och vildblommande mm.