Prästkrage är en tuffing, lite av en marktäckare dessutom (kan ta över rejält, inget att ha i rabatt).
Hos oss: På ett "omöjligt" ställe på tomtens utkant (där växte tistlar, nässlor o.s.v.); vi rensade bort, men silade inte jorden och tillförde inte jord. Vi valde vilda överlevare (prästkrage, blå- och vitklocka). Aklejor har självsått sig. Vi har planterat in några nävor. Och faktiskt flyttade vi ditt några dumpade riddarsporrar för ett par år sedan (för att få höjd, och för den mörkblå färgen); jag vet inte om de stormtrivs i sällskapet, men de tuffar på. Vi flyttade ditt lupiner (vita och blå), men tog bort dem efter ett par säsonger eftersom de - om jag nu inte har drömt - att färgen muterade till skrikrosa säsongen därpå (Lupiner är dessutom rejäla övertagare).
Till det mindre roliga: Vi rensade bort tistlar under tre säsonger (enstaka, men ändå). Bebisnässlor pluppar fortfarande upp här och där, lätta att rensa bort.
Nu ringde äggklockan, dags att skynda till spisen.
--------------------
smuleborg - i ett torp mitt i skogen, tre mil norr om Stockholm. 
|