Plantera träd i samma grop?, Fruktträdet som ska bort har någon slags svampsjukdom Alternativ

[em_san]

Tror ni att det går att sätta ett nytt sötkörsbärsträd i samma grop direkt efter att jag grävt upp det nuvarande trädet som har fått någon slags svampsjukdom pga frostskador? (ev fruktträdskräfta) Stor smittorisk?

Själv tycker jag inte att det borde vara några större problem då jag tänkt gräva bort det angripna träden och bränna dem innan jag köper nya. Finns svampen/bakterierna kvar i marken och kan träden angripas trots att de inte har några färska sår?

Finns det något annat slags fruktträd som är mindre känslig/mottaglig mot sjukdomar?

Behöver snabba svar!

Redigerat av em_san: 12-05-2011, 09:26

[Cilla]

Den här sortens utsvävningar tror jag på, Åke! Även om jag själv inte tror på att mineralerna och det övriga som trädet tagit upp kan återföras till platsen via aska från trädet. Tror, inte vet alltså. Åtminstone inte på kort sikt, som en vitamininjektion. På sikt kanske det är helt rätt.

Om jordtrötthet:
Jag tror att förhållandena i marken är mycket komplexa. Hur mineraler och annat sitter "fästade" och sammansatta under ytan och en bit ned låter sig inte tillfixas på en kvart eller en säsong. Våra jordskikt, lager efter lager, byggs upp av lång tid genom nedfall av vissna växtdelar, nedbrytning via mikroorganismer, genom vattens rörelser och ämnen som beblandas och transformeras genom kontakten med vatten, och genom de elektroniska signaler och jonutbyten som sker. Bland annat...

Min erfarenhet är att det ofta går illa när man försöker sätta äpple där äpple stått, päron där päron stått, körsbärsarter där körbärsarter stått (prunus som t ex biggaråer, plommon, persika, hägg, slån osv). Minst erfarenhet har jag av att sätta prunus där sådana stått tidigare.

Det räcker inte helt att byta jord. Sämst går det om man försöker ersätta gammal fin lerhaltig jord med köpejord (som nästan inte har någon lerhalt). Detta är något jag gör en hel del på hemmaplan och det leder till ganska dålig utveckling av växterna samt en mängd kostnader i form av bevattningssystem. Jag försöker också bevattna med lerblandad jord, med halvdana resultat. Lite bättre går det när jag har mängder av trädgårdskompost att fylla upp med. Bäst går det när jag orkar hämta lerjord från byggande grannar och blanda det mullrika med. Sand använder jag alltid i stora lass – bara mull och ler blir gärna hårdpackat.

Jag står ofta inför att återskapa gamla fruktträdgårdar och att nyplantera också i gamla fruktgårdar, där de gamla träden finns kvar. Päron och äpple har ganska stora, vida rotsystem så man får räkna med att det har varit näringsupptagning i princip överallt i en normalstor trädgård med flera fruktträd, inte bara från där trädet stått vid stammen alltså.

Teoretiskt, har jag tänkt, borde jordtröttheten vara som minst invid stammen. Där var det ju länge sedan det vuxna eller gamla trädet tog upp näring. En fördel med att plantera där är också att de döende rötterna från det gamla trädet är en god syre- och vätskekälla för det nya trädet.

Om kräftan:

Å andra sidan är det fruktträdkräftan, som är samma som lövträdkräftan, dvs kan drabba alla lövträd. Den är systemisk, finns i hela växten. Hur smittsam den är via rotkontakt tror jag ingen vet. Ofta kan vi nästan inte plantera alls om vi måste byta jord och återskapa god jord på stora markområden, och rensa rötter till förbannelse gör ju vilken trädgårdsägare som helst vissen.

Jag tror att vi ska jobba mer med att tillföra material till markerna som mikroorganismer och maskar gillar. Då sker också nedbrytningen av rötterna snabbare och säkert kräftsmittan också. Att undvika de mest kräftbenägna sorterna i närheten av smittkällor över och under mark tror jag också är bra.

Minsta jordförbättringsåtgärderna är att låta gräsklipp och löv vara kvar.

Om jordförbättring i trötta marker:

Det som många har rekommenderat mig är att i jordtrötta marker jobba långsiktigt. Att inte byta så mycket jord (det man byter till är ofta sämre) men att under flera år öka mikrolivet i jordarna. Detta gör man genom att lägga på mängder av kogödsel, halm, trädgårdskompost över stora delar, inte bara där det nya trädet kommer att ha sina rötter de första två-tre åren. Man kan också ta bort grässvålen och så i gröngödslingsväxter.

Så det gör jag nu. Samarbetar med stall och bondgårdar som kan ge mig tonvis av halmblandad ko- och hästgödsel –både brunnen och obrunnen. Lägger ut på senhöstarna, så att det till våren bara är halmkokor kvar på gräsmattan. Skyltar upp så att människor förstår varför gräsmattan inte kommer att vara smaragdgrön på försommaren, men att den kommer igen senare.

Det ger verkligen resultat! Redan efter några dagar är det alldeles ”piggigt” av maskhuvuden när man petar på gödslet. På sommaren ser man att de gamla träden väcks till liv högst synbart. Det borde vara bra för nyplanterade träd också, men om det får vi se.

Jag hoppas att få ko- och hästgödsla under flera år på några ställen, för med jordtrötthet tror jag man måste jobba långsiktigt.