Medlem
Antal inlägg: 1 602
Medlem sedan: 09-02-2003
Medlem nr: 707
Jag såg programmet om och med den ASLsjuke vetenskapsmannen som ägnat sitt liv åt fysiken.
Egentligen är jag skeptiker.
Men Det som framkom är för mig tämligen lugnande. Naturligtvis helt ställt i förhållande till hur jag ser på tingen och deras ordning.
Ni som är utan fantasi kan sluta läsa här.
Ponera = tänk er följande:
En atom, runt den svävar elektroner och diverse i allt vidare cirklar. Hittrar kompanjoner och bildar molekyler som med tiden bildar grundämnen och ....
Så tittar vi på allt liv vi har på jorden. Det är ju samma sak fast i förstorad upplaga med flera detaljer. Eller är det ett resultat av första tanken?
Vandrar vi vidare i flumvärlden så är det väl troligt att galaxerna är en gigant av samma sak.
Och steget efter är hela universum.
Förmodligen finns de mängder av steg däremellan.
Kontentan är att vi är små digniteter i en kemisk/fysisk process utlämnade åt hur våra hjärnor fungerar. Och nästa Big Bang inträffar.
Min lärare i anatomi förklarade livets uppkomst (för 53 år sedan) som att ett par amminosyror möttes och ingick koalition. (Råkade vara Moltas Eriksson).
Idet här har inga religioner plats. De är uppfunna av människor för att skapa lugn hos folken. Bieffekten var krig. = pest, kolera och flunsor om man ser det globalt. Utan de stora krigen och pandomier hade jorden varit ännu mer överbefolkad.
Kvantfysik och bla, bla, bla..., Provokation
17-05-2011, 22:14
