|
Nästan i varje artikel jag läser om trädgårdsdammar står det någonting om filter, pumpar, gummidukar och en himla massa andra tekniska prylar som bara måste finnas för att dammen ska fungera.
När jag går ut i naturen och finner naturliga dammar ser dessa i mina ögon helt underbara ut och då finns det både liv och växter i och omkring dammen. Det här har ju fått mig att fundera lite runt det verkliga behovet av all den teknik vi mer eller mindre tvingas köpa av glada försäljare i butiker med dammtillbehör.
Eftersom jag inte har någon riktig kunskap och erfarenhet av det här med konstgjorda trädgårdsdammar får ni ta det jag skriver med en nypa salt, det är ju ändå bara mitt sätt att se på det hela som jag nu beskriver. Mina kunskaper stannar vid ett dammbygge som gjordes för sju år sedan. Den dammen byggdes med gummiduk och ett biologiskt filter med inbyggd pump som var ett måste enligt försäljaren. Utöver det dammbygget så har jag endast pysslat med akvarier och där får jag nog anse mig ha ganska stora kunskaper då jag nu har passerat 40 år och mitt första akvarie köptes till min tioårsdag.
Mitt akvarieintresse stannade till en början vid fiskarnas utseende och deras fortplantning. Med tiden blev intresset för tekniken i akvarierna mer och mer påtagligt och jag började förstå hur och varför ett filter fungerade. I min tidiga ungdom trodde jag som många andra att filtren skulle suga upp och binda fiskbajs enbart för att det inte skulle ligga kvar bajs på botten.
Det finns inte många akvariefilter som lyckas suga uppnågra större mängder avföring och överblivet foder och när jag insåg hur det låg till började mitt intresse för akvarieväxter att öka. Av fiskarnas bajs bildas ammoniak som sen ombildas till nitrit och sedan bildas nitrat. Ammoniak och nitrit är direkt giftigt för levande djur... såvida djuren inte är små microorganismer som äter och ombildar det hela till just nitrit.
Nitrit är vad jag förstår ett kvävehaltigt ämne som alger uppskattar... alla som har haft akvarier med många fiskar under en längre tid har nog haft stora problem med alger. Men eftersom nu algerna trivs så bra med mycket kväve och alger faktiskt är en växt borde väl även andra växter älska kväve.
Ett filter i ett akvarie ska alltså innehålla filtermaterial där så många nitrifikationsbakterier som möjligt får plats. Det är alltså ett biologiskt filter och inte som jag trodde ett mekanisk filter. Jag funderade en del över hur det fungerar i naturen med stillastående vatten och kom fram till att botten på dammen i naturen är det som innehåller merparten av alla nitrifikationsbakterier.
Jag har testat det här med hur naturen jobbar i lite mindre skala. I ett vanligt akvarie med ganska dåligt ljus som blev placerat så solen lyckades stråla in i akvariet några timmar om dagen fyllde jag botten med näringsfattig planteringsjord. För att inte få jord som svävar omkring i akvariet fyllde jag därefter på med vanligt akvariegrus.
Därefter planterade jag många snabbväxande växter och fyllde sedan på med vatten. Jag hade inga doppvärmare, filter eller annan teknisk utrustning utöver det enkla lysröret som knappast kunde tillföra växterna någonting att tala om i ljusväg. Några liter vatten och lite grus från ett väl fungerande akvarium använde jag i mitt nya experiment.
Växterna levde och växte om än väldigt långsamt vilket ju var förståeligt eftersom jag inte tillförde någon näring alls så som jag brukade göra med mina ordinarie växtakvarier där jag mot slutet till och med tillförde koldioxid från gastub via en reaktor som löste upp koldioxiden i vattnet.
Någon tipsade mig om att jag då skulle tillföra fiskar i mängder för att få igång nitrifikationsprocessen. Feg som jag är så släppte jag bara i några enkla men tåliga guppy som istället skulle få föröka sig och på så vis öka antalet individer i karet på sikt. Det var ju ändå ett experiment där naturens villkor skulle eftersträvas.
I takt med att fiskarna förökade sig och matningen av fiskarna ökade så märkte jag en enorm skillnad på växterna som tidigare nästan stått helt still i växten. Nu började verkligen växterna växa och skjuta skott.
Fiskarna levde och mådde bra, växterna spirade och såg fina ut och vattnet som från ett akvarie kan dofta just akvarie doftade verkligen ingenting och det såg friskt och rent ut förutom en viss färgton åt lite tefärgat vatten som troligtvis kom sig av jorden jag hade under gruset.
På tal om vattnet ja... i vanliga fall bör man ju byta några delar vatten i ett akvarie med jämna mellanrum. I det här fallet när akvariet startades utan fiskar kände jag inget behov av att byta vatten och även när fiskarna kom ner i akvariet valde jag att inte byta vatten men jag fyllde ju däremot på vatten när det hade dunstat. Jag tog vattenprover som alla visade sig vara stabila och bra även för fiskar.
Så nu med den vetskapen funderar jag över det här med trädgårdsdammar utan tekniska tillbehör för att hålla vattnet friskt och rent från alger med många vaxter och småkryp som naturligt kommer till en damm som inte innehåller fiskar som äter småkryp.
Tanken jag har är att gräva en frostfri damm med ett ordentligt djuphål så naturligt invandrade organismer och övervintrande djur överlever. Dammen kommer dessvärre behöva en gummiduk för att hålla kvar vattnet men när duken är lagd planerar jag att lägga ett lager lerhaltig jord på närmare två decimeter där naturligt invandrade växter kan få fotfäste och dammens invånare kan övervintra. Innan jag fyller dammen med vatten kommer jag givetvis plantera ett stort antal växter och vissa av dessa kommer då vara rent tropiska växter som kommer dö ut redan första vintern för att sedan på naturlig väg ersättas med invandrade dammväxter från den svenska naturen.
Finns det här på forumet erfarenheter av liknande projekt så skulle jag gärna vilja ta del av era erfarenheter i ämnet och jag tror det är bra många fler än jag som vill ha en damm som med tiden helt sköter sig på egen hand.
|
Funderingar kring en damm
28-05-2011, 08:46
