Jag tipsade om gratisannonssidor,, där man kan placera om katter... Alternativ

[Fenja]

... till några här på forumet. Jag fick detta mail på grund av av mina tips. Om vederbörande har något mer att anföra i ämnet ska jag gärna diskutera detta här på forumet i stället. Observera att vederbörande inte vet något om under vilka omständigheter jag placerar ut min kattungar. Jag betackar mig försättningsvis från privata pm och mail rörande det jag diskuterar öppet på forumet. Detta är mailet i sin helhet, jag stryker tillsvidare avsändaren:

Fenja!Kattungar är inget man skall "bli av med"Jag vet att du föder upp
"huskatter" och det är inget som jag ropar hurra, hurra till. Kattungar skall
endast avlas när man redan har köpare till dem. Huskatter skall kastreras så vi
slipper alla dessa övergivna stackare som sedan skall tas omhand. Det finns
alldeles för många som tycker det är så roligt med en kull kattungar men som
sedan tycker att det är besvärligt att bli av med dem och därför "dumpar" dem i
något dike.Ja, jag tror inte att du gör det men folk som vill köpa "billiga"
kattungar är inte alltid så aktsamma om sina djur utan ser dem som "slit och
släng".Ja, som du förstår så har jag raskatter, varav de som inte skall gå i
avel är kastrater. Mina får heller inte springa ute och kanske råka i "olycka".
Vänligen ... .

[Viveka]

Det här är förstås helt vid sidan av huvudämnet i tråden, men jag kan inte låta bli, när nu diskussionen är inne på huskatter/raskatter och övergivna katter.

För många år sedan, när jag var ung, hade mina föräldrar en katt, som hetter Bolle och var det vackraste jag någonsin sett. Han var en stor silvertabby, och någon hade en gång i tiden brytt sig tillräckligt mycket om honom för att kastrera honom. Ändå var han vildkatt, under en del av sitt liv.

När han flyttade in hos mina föräldrar var han fullvuxen, minst 2 år. Han började hänga runt huset en sommar, och min mamma, som inte ville ha fler djur på halsen utöver mina två jyckar, värjde sig i det längsta. Men till slut gav hon upp, när det blev vinter och kallt, så katten flyttade in, och tog omedelbart över kommandot i huset.

Det var intressant att se honom domptera mina två stora hundar, som viserligen var kattvana, men unga och ganska vilda. Men katten bara spände ögonen i dem när de möttes i en dörr, och de blev omedelbart spaka, vände bort blicken och lät honom artigt passera först. Senare blev han mycket god vän med den ena av hundarna. Den levde tills den blev 15 år, Bolle själv blev minst 18.

Hur som helst, jag har aldrig kunnat glömma Bolle, och ibland får jag lust att försöka skaffa en katt igen, som ser ut som han. Men det verkar som om silvertabby är en väldigt ovanlig färgteckning, så kanske var han inte en vanlig 'bonnkatt' som vi trodde. Han hade en förhistoria som vi kände till innan han dök upp hos oss, men vem den ursprungliga ägaren var hade vi ingen aning om.

Kanske var han trots allt en raskatt.